Slow Sippin

Mer soul, funk och rap på slowsippin.blogspot.com

Fiend/ International Jones

Rapparen Fiend aka "Mr Whomp Whomp" slog igenom stort i slutet av 90-talet som en del av Master P´s rooster på New Orleans etiketten No Limit. Han gjorde sig känd som en brölande mistlur, en rå frustande naturkraft över funkiga bouncebeat och sålde omkring 1.4 miljoner ex av två klassiska skivor. Det är det många gamla fububyxor som minns (inte jag).



Men det där var länge sen och själv har jag aldrig varit förtjust i skrikiga rapflows. Fiend kom därför som en fullkomlig överraskning när han förra året dök upp med inte bara en ny och avslappnad stil utan ett helt nytt namn; International Jones. Han har, vad det verkar, låtit sig influeras av den nye samarbetspartnern och tillika tidigare "No Limit" medlemmen Currency och dennes Jet Set/Play Boy-tematik. Mycket lyckat. Tillsammans spelade de in en hel serie låtar på temat Flyin Iron - flygresor till Europa, vänthallar, jetplan, bilar och stånkade kvällar i Amsterdam. Allt ackompanjerat av monstruösa blåssektioner med lika mycket 70-talsfunk och New Orleansk storbandsorkester över sig som en mörkare östkustvibe.



Vad jag vet så kom det aldrig någon officiell sammanställning av projektet. Det har jag rättat till här, Flying Iron-sektionerna tillsammans med några av de bästa låtarna som Fiend läckte förra året. Samlingen leder helt naturligt fram till de två fantastiska mixtapes som Fiend har släppt hittills i år; "Tennis Shoes and Tuxedos" och "The Sweetest Hangover". Kolla även in de löjligt avslappnade musikvideorna som Fiend släppt den senaste månaden.

Fiend/ International Jones - Flying Iron - 2010
Fiend/ International Jones - Tennis Shoes and Tuxedos - 2011
Fiend/ International Jones - The Sweetest Hangover - 2011

Z-Ro - Cocaine Mixtape

Z-Ro - Cocaine Mixtape High Fade Selection

Ett nytt mixtape med Z-Ro slog ner som en dagsedel i Söndags utan någon som helst förklaring. Plötsligt och överraskande särskilt som Z-Ro den senaste tiden befunnit sig i en tryckt situation med sitt bolag Rap-A-Lot. Han är tydligen missnöjd med att de hela tiden skjuter upp hans releasedatum och har beklagat sig i olika sammanhang över att de inte betalar honom som de ska. Rap-A-Lot å sin sida har inte svarat något officiellt men i somras dök det upp rykten om att det var bossen J Prince som låg bakom en omtalad misshandel Z-Ro utsattes för utanför en restaurang i Houston. De skulle ha släppt hans nya skiva Heroin i somras, nu pratas det om allt från oktober, november till inte alls överhuvudtaget.

Mycket snack som vanligt och inget överraskande när det gäller varken Rap-A-Lot, som är kända för att strula till det för sina artister, eller Z-Ro som är känd för att strula till det i största allmänhet. Det här mixtapet är i vilket fall ett mysterium då det inte är officiellt släppt av Rap-A-Lot och inte heller verkar vara auktoriserat av Z-Ro. Istället står en mystisk Dj Drama Queen som upphovsman. Denne vagt feminina karaktär har dessutom försett majoriteten av låtarna med flåsiga ljudtaggar i dålig kvalité vilket gör det hela än mer förbryllande. Man får en känsla av att det här är musik som hamnat i helt fel händer. I värsta fall så är det låtar som skulle ha varit med på Heroin vilket då skulle kunna äventyra det projektet.

Cocaine innehåller ett tjockt och svårforcerat material spritt över två skivor till hälften bestående av nya, bitvis fantastiska låtar, som blandats upp med en brokig blandning av gamla ompaketerade bitar från andra skivor, screwade klassiker och intervjuinspelningar. Efter ett par dagars bearbetning har jag lyckats hacka ner det hela till endast en skiva, utan det mest aparta, spretande och återanvända materialet. Vad som är kvar är en ny skiva som är bland det bästa jag hört av Z-Ro på länge. Tunga och rökiga låtar med hyllningar till Z-Ro´s musikaliska familjer; Screwed Up Click och Street Military, där han låter sitt nya alias Rother Vandross flöda över i ohämmade harmonier. Jag har hört att vissa föredrog den unga snabbspottande Z-Ro men själv anser jag att han på ett helt förbluffande, och för rappare unikt, sätt bara blir bättre för varje år som går. Han mognar som en rökig tunna sprit och vad som växer fram är alla de kvalitéer som odlades i Dj Screws kollektiv på 90-talet; en rå, spontan och opolerad, känslosamt soulig gospelfunk. Det finns få rappare som personifierar det SUC stod för bättre. Z-Ro lyckas nästan alltid lägga ner så mycket av sig själv i sin musik att det överskuggar allt annat i ljudbilden. Att lyssna konstant under ett par dagar är som att ha Z-Ro själv trampandes runt i lägenheten, sittandes i soffan eller missnöjt ätandes ur förpackningarna i köket.

Plus för det feta omslaget och den fantastiska gästlistan med SUC-medlemmar. Det enda som saknas är Lilla Keke.

Orginaltapet finns här

Coop MC - Home of the killers

Jag lyssnade på Big Moe´s födelsedagsscrewtape, Barre, som JB la upp härom dagen, och blev uppmärksam på en rappare som jag inte hört förut. Coop MC från Fort Worth i Texas, en kille som visade sig ha spelat in två mer eller mindre klassiska skivor med slapp och funkig sydstatsrap i mitten av 90-talet. Jag kan inte hitta någon som helst information om Coop MC eller vart han blev av, det enda som finns är den här inspirerade texten från hans andra skiva;

In the fall of 1996 the microphone was left open and thousands of MCs set sail for the rap industry. They came in search of an artist dream… to be the best.
One of them found it and developed a passion for instrumentals, money and power beyond his wildest dreams.
He was Orlando Priest. The world will know him by another name…COOP MC.

Därefter försvann han, vad det verkar, rakt in i fullständig obskyritet. Skivorna är i vilket fall Top Notch och Orlando Priest/Coop MC en klart underskattad rappare. Lyssna på ett par låtar eller sug ner båda skivorna på en gång.

Coop MC - Currency
Coop MC - Pretenders
Coop MC - Problems

Coop MC - Home of the killers (1994)
Coop MC - Currency (1996)

Lil Boosie - Long Clips & Choppers

Lil Boosie ft. Lil Phat - Clips & Choppers

"chopper (commonly pronounced choppa) is the nickname for the Thompson sub-machine gun a.k.a. the Tommy Gun. The word is derived from the sound it makes when being fired in full automatic mode which makes a chopping sound."

Den nya skivan är ute nu och var väl kanske inte riktigt vad den var cranked up to be. Det är något med Boosies röst, lite mer pressad på ett jobbigt sätt. Den var ju inte direkt någon smekning från början men jag vet inte. Texterna är det inget fel på, strictly gangsta rakt igenom. Det som förmodligen gläder mig mest är att han valt att ta med en av de yngsta rapparna på Trill Ent, den fantastiske Lil Phat, på en så pass stor del av skivan. Phat har en riktigt slapp och sluddrig röst kombinerat med en stil som har en hel del New Orleans bounce i sig, vilket gör att det låter hur fett som helst varenda gång han öppnar munnen.

Det finns några riktigt bra och en hel del rätt trista och jobbiga låtar på skivan men samtidigt, Boosie har ju hängt med ett tag nu så det är väl inget att deppa över direkt. Jag hoppas på Lil Phat istället, kronprinsen.

Kolla in låtlistan och lyssna på resten.

I Ain´t Takin No Loss

OG Avery, Big Pokey, & Lil C - I Aint Takin No Loss

Jag sitter och lyssnar igenom lite nya mixtapes i väntan på att Boosies skiva ska dyka upp. Här är ett från förra veckan som jag kan rekommendera. Det är den klassiska Screwed Up Click-rapparen Big Pokey som slagit sig ihop med ett par andra lokala förmågor. Bla Lil C, en ung rappare från norra Houston som gjort sig ett namn de senaste åren genom en rad spektakulära samarbeten med flera av Houstons tyngsta raplegender. En sådan är alltså Big Pokey som hängt med sedan början av 90-talet och spottat ur sig timmar av klassiskt tjock och släpig freestylerap i Dj Screws spartanska tegelbostad. En av originalmedlemmarna som varit med och flåsat något på i stort sätt varenda klassisk skiva som gruppen och dess affilierade grannar runt omkring södra Houston släppte under guldåren i slutet av 90-talet. Nu är Pokey kanske inte den från clicken som man fastnar för först men han är av det rätta virket i stil med Big Steve och Fat Pat och till skillnad från dem så är han fortfarande vid liv, även om det inte uppmärksammas så ofta nuförtiden. Han låter lite trött bitvis men det har han å andra sidan alltid gjort och där fungerar den unge och vitale Lil C som ett fint komplement. Dessutom gästas skivan av Lil Keke, Z-RO och ett helt gäng andra mer och mindre klassiska rappare från Houston. Gillar man den grejen så är det värt att göra lite plats för den här skivan bland alla Gucci och OJ da Juiceman-tapes som breder ut sig på disken.

Här är dessutom en gammal klassiker med Pokey och de andra för den som missat alltihop.

Big Pokey feat Mr. 3-2, Lil Keke & Big Moe - Ball N Parlay

Lil Boosie ft Baz Azz Ent - We Out Chea

En vecka kvar till Lil Boosies album Superbad släpps. Han pratade förut om att det här skulle bli ett album för tjejerna eftersom att det ändå bara är dem som köper skivor nuförtiden. Det är därför kul att han i promotionmaterialet istället konsekvent kör på med den vanliga smutsiga thugstilen. Som den här fantastiska intervjun från förra veckan där han bla. pratade om att trycka extacy i stjärten på sina tjejer. Eller de här videofilmerna som han spelat in med en märklig blandning av kriminella vänner med vapen, barn, och kamphundar bland enplansvillorna i Baton Rouge. Boosie sitter vad jag förstår i någon slags husarest i väntan på att ett domstolsbeslut angående vapeninnehav ska fällas om ett par veckor. Det förklarar kanske att den senaste månadens videofilmer spelats in runt husknuten men gör samtidigt den överdrivna vapenarsenalen något förbryllande.

Jag tycker visserligen inte att Boosie låter riktigt lika bra som han gjorde för ett par år sen, men den här kampanjen där han verkar ha bestämt sig för att framstå som den råaste och svinigaste skitstöveln i Louissiana är verkligen över all förväntan.

Lil Boosie ft. Lil Phat - Im A Dog

Veckans Fade

SpaceHogg@Twitter

Lil Boosie - Now I Shine
Big Chief feat. Bobby Valentino Slim Thug - Check Remix
Paul Wall Ft. Yung Joc & Gorilla Zoe - Fly
Gucci Mane - Nickelodeon

Lil Boosie - Thug Passion Mixtape

Lil Boosie - Thug Passion Mixtape - 2009

Det var bara ett par veckor sen Lil Boosie släppte sitt officiella mixtape "Superbad: The Return of Mr. Wipe Me Down", uppladdningen inför det kommande albumet "Superbad" som är planerat att släppas i sommar. Det är förmodligen en ganska osäker prognos som hänger på huruvida den nya singeln "Loose as a Goose" lyckas växa på klubbarna eller inte. Promotionvideon där Boosie svänger förvirrat med benet i något slags "Stanky Legg" manér är inte direkt övertygande.
Härom dagen dök det hursomhelst upp nytt material. "Thug Passion - The Mixtape" är inte lika styrt som "Superbad", det låter mer som en samling läckt studiomaterial och saknar alla kredits till gästartister, producenter osv. Jag läste någonstans att det här var material från Boosies nya projekt Bad Azz Ent, de har en ful myspace med lite information här.
Ljudkvaliteten och produktionerna varierar en del men"Thug Passion" känns ändå förhållandevis sammanhållen och tilltalar mig spontant mer än Superbad som, även om flera av låtarna var riktigt bra, spretade hårt åt olika håll. Slår man samman de bästa av de 40 låtar som läckt den senaste månaden så ser det hursomhelst lovande ut inför den kommande skivan.

Boosie verkar det heller inte gå någon nöd på, här är en video från förra helgen då han satte fart på 38,000 $ på wal-mart inför en lokal påskfest.



Fler bilder från Boosies barnkalas...

Veckans Fade

Veckans Låtar:
Lil Brod - Do U Mind
Rich Boy - Its Over
Sandman feat. Gucci Mane & Remi - Obnoxious
Slim Thug - Perfect 10
Rick Ross feat. Nas & Kevin Cossom - Usual Suspects

Veckans Video

Do Ya Like St. Ides?

Lite mer roligt material från början av 90-talet. Maltdryckstillverkaren St.Ides producerade en hel del fantastisk reklam mellan 1989 och 1995. De värvade producenterna E-Swift, Dj Pooh och rapparen King Tee och gav dem en tillräckligt fet budget för att få med sig majoriteten av de största rapparna i början av 90-talet. Kolla in den sjuka listan lite längre ner.
En sån här kampanj hade förmodligen kunnat bli helt fel om det handlat om någon läsk eller gymnastikskor istället för en stark och lågklassig alkohol. De gästande artisterna verkar dessutom ha fått mer eller mindre fritt spelrum att göra sin egen grej, oftast lekfulla och humoristiska freestyles på temat St. Ides eller maltvarianter av aktuella hitlåtar. "My Malt´s Playin Tricks On Me" med Geto Boys eller "The Brew Took Me Under" med MC Eiht tex.
Reklamen blev naturligtvis oerhört populär och St. Ides i sin tur hårt kritiserade för att de marknadsförde billig alkohol med hjälp av artister vars fans ofta var minderåriga ungdomar. Kampanjen lades ner definitivt 1995 men kan avnjutas i hyfsad kvalitet än idag. Tack för det St.Ides, om det hade varit möjligt så skulle jag ha öppnat en 40 oz också men det är dessvärre inte lika lätt.

Här är en samling med 30 av de korta reklaminspelningar som sändes på radio, nedan följer också några av reklamfilmerna som spelades in för Tv.

St. Ides Malt Liquor Old School Rap Commercials

01. King Tee-St. Ides
02. King Tee/DJ Pooh-Forty Ounce Fit for a King
03. King Tee/DJ Pooh-Tha Bomb Malt Liquor
04. King Tee/E-Swift Do Ya Like St. Ides?
05. King Tee-Do You Wanna Go To The Liquor Store?
06. E-Swift/King Tee-Let's Have Some St. Ides
07. Ice Cube/King Tee-Get Your Girl In The Mood Quicker
08. Ice Cube/DJ Pooh/E-Swift S.T. Crooked I.D.E
09. Yo Yo & Cube-Femalt Liquor
10. Ice Cube/Pooh-All I want for Christmas
11. Ice Cube-Jackin for Malt Liquor
12. Ice Cube-We don't want no 8-ball
13. Ice Cube-Wish They'd Come up with a 12-Pak
14. Cube/Pooh-Blind Fold Test
15. Eric B & Rakim-Real Men's Drink
16. Rakim-Get Some...
17. Yo Yo/King Tee-You Need A Six-Pack
18. EPMD/Ice Cube-East meets West Malt Liquor
19. Erick Sermon-40 oz or a can
20. Kool G Rap/DJ Pooh/Sir Jinx-Getta Grip. Take A Sip
21. Geto Boys/Cube-5th Ward/South Central Malt
22. Geto Boys-My Malt's Playin' Tricks On Me
23. Snoop Doggy Dogg-St Ides in the LBC
24. Warren G-When We Sippin' On Tha Brew
25. Nate Dogg-Drank Anthem
26. MC Eiht-The Brew Took Me Unda
27. Scarface-Drankin Toon
28. Wu-Tang Clan-Shaolin Brew
29. Snoop Doggy Dogg-Dogg Food n Drank
30. Ice Cube-Crooked I for All Ages

Var är Snoops första skiva?

Apropå det där sköna klippet med Snoop så kollade jag lite i mina arkiv efter mer gammalt material från tiden runt Doggystyle. Det släpptes ju en hel del fantastiska grejer på Death Row kring 92-93 och Snoop är ju egentligen närvarande i lika stor utsträckning som Dre på "The Chronic". Men jag hade för mig att jag hade ett annat, äldre tape på en dator för länge sedan. Ett slitet och ganska dåligt rippat material som spelades in åren före Doggystyle, innan Death Row hade kommit igång riktigt.

Snoop var ju med i gruppen 213 tillsammans med Nate Dogg och Warren G men spelade även in en del solomaterial samtidigt som de försökte bli signade. När Warren väl fått Dres uppmärksamhet på gänget, runt 1991, gick allt tydligen ganska fort. Dre såg potentialen och ville få ut en skiva med Snoop. Man satte ihop en samling av låtar, en del nytt och en del gammalt som Snoop spelat in tidigare och tryckte upp ett promotiontape som skickades ut till radiostationer. Skivan hette "Over the Counter" och hade ett skönt omslag designat av Snoops kusin Joe Cool som även gjorde omslaget till Doggystyle. Tyvärr så var inte Death Row och deras dåvarande distributionspartner Time Warner klara med alla rättigheter kring inspelningarna och albumet hamnade på hyllan istället. Så säger ryktena i alla fall, folk har diskuterat det här fram och tillbaka på internet ett tag.

Jag har letat runt en del och det enda som nu går att få tag i från det legendariska första albumet är 6 låtar. Tittar man på, det förhoppningsvis omodifierade, omslaget så ska det finnas minst 10 spår till. Det finns även en låtlista med producent och gästkredits som cirkulerar runt på internet. Om någon sitter och trycker på materialet så är det här ett bra tillfälle att skicka en länk till mig. Jag lägger upp de tillgängliga spåren tills vidare om någon inte har dem sen innan samt listan över de saknade låtarna. De som är markerade i fetstil är de som finns för tillfället.

Snoop Doggy Dogg - "Over the Counter" (1991)

Tracklist
1. “Over The Counter” Produced by Dr. Dre & Warren G
2. “Dogg’s Life” feat. Nate Dogg Produced By Dr. Dre
3. “Jack’Em” feat. Convicts Produced By Chocolate
4. “213 Dope Slang” w/Warren G & Nate Dogg Produced By Warren G
5. “Knokin’ Off Everything” w/3-2 & D.O.C. Produced By Chocolate
6. “Blast For Cash” feat. Dr. Dre Produced By Dr. Dre
7. “Let’Em Understand Perfection” w/Foesum Produced By DJ Glaze
8. “The Message” Produced By DJ Glaze
9. “211″ feat. RBX Produced By Dr. Dre
10. “Signed & Detected” feat. Dogg Pound Produced By Dr. Dre & Warren G
11. “Bank Roll” Produced BY ?
12. “187″Produced By Dr. Dre
13. “C.O.C. Kingpin” feat. Kurupt Produced By Warren G
14. “Welcome To Death Row” feat. Dr. Dre, RBX, Dogg Pound, Bushwick Bill, Convicts, Chocolate, & CPO Produced By Dr. Dre & Warren G
15. “Do You Remember” feat. George Clinton Produced By ?
16. “True To The Game” Produced By DJ Glaze
*Bonus Track - “County Blues” Produced By Aladdin

The Arsenio Hall Show

Härom dagen dök det upp en gammal intervju med Snoop som jag inte hade sett förut. Det var ett klipp från The Arsenio Hall Show som tydligen var populärt i USA i början av 90 talet. Arsenio Hall själv var en fräck och kontroversiell tv-personlighet som inte drog sig för bråk och ofta ställde sina gäster mot väggen. Under de fem år (1989 - 1994) som programmet sändes hade han de flesta av den tidens stora stjärnor på besök och för det mesta hiphop, rnb och soulartister som uppträdde på scenen. Eazy E, Snoop och 2 Pac var alla tre där ett flertal gånger. Här kommer några av mina favoritklipp:


Arsenio är elak mot Vanilla Ice, fantastiskt roligt.


N.W.A 1990(Ren, Yella, Dre, Eazy), Intervju med Eazy iklädd hockeymask och "100 Miles and Running" live.


Dr. Dre och Snoop live 1993, "The Chronic" har precis släppts och Snoop på väg att göra sitt stora genombrott.


Intervju och livefreestyle med Snoop från 1993. Doggystyle har släppts och Snoop är full av självförtroende, sjukt cool och avslappnad. Obligatorisk diss av Eazy på slutet.


Samma show, Snoop kommer tillbaka efter pausen och kör "Whats my Name" uppbackad av Daz och Kurupt.


Eazy E kliver in barfota i morgonrock och skryter om hur han tjänar pengar på allt Dr Dre gör. + Liveversion "Real Compton City Gz" tillsammans med BG Knockout och Gangsta Dresta, i min mening en av de absolut tyngsta raplåtar som gjorts.


2Pac 1993, pratar om sin roll mot Janet Jackson i filmen "Poetic Justice", bråk med polisen och kontroversiella texter.


2Pac 1994, "Pain" live med Big Stretch.


2Pac 1994, pratar om våldtäktsåtal, tjafset kring "Menace 2 Society" och rollen i "Above the Rim".


Live uppträdande av; YoYo, Mc Lyte, Naughty By Nature, A Tribe Called Quest, Fu-Schnickens, CL Smooth, Guru, Das EFX, Wu-Tang Clan och KRS One. Galen lineup av östkustrappare ca 1991.


Arsenio jagas runt i studion av den gigantiske wrestlaren "The Ultimate Warrior"

Veckans Fade

Dont call it a comeback...

Lite nyheter:
Mindre ny rnb, det kan ni istället kolla på plaingold.com.
Mer oldschoolrnb, screw och Texasrap. Ni vet redan hur det är.
Alla korta nyheter och länkar på Twitter. Kolla boxen till höger.
Får jag lust att skriva något längre så gör jag det här.

Chopped N Skrewed Remix

T-Pains senaste skiva var på många sätt en kolossal besvikelse. Det känns därför bra att han reducerats bort nästan helt hållet från Houstonremixen på singeln Chopped N Skrewed. Istället har vi en god samling av Houstons bästa rappare på spåret, samtliga affilierade med Dj Screw och SUC. Det var skandal att T-Pain släppte sin singeln utan att ha med någon av SUC-killarna utan istället valde att ta in Ludacris som fjantade till det hela rejält. Nu är en del av skadan reparerad, dyker den här versionen upp propert skruvad av Michael 5000 watts så kommer allt kännas bra igen.

T-Pain - Chopped N Skrewed feat Bun B, C-Note, Big Pokey, ESG, Lil Keke, Trae & Z-Ro

Veckans Fade

Det kommer med all sannolikhet bli mycket mindre rnb här men istället mer hiphop, screw och fades.

Lil Boosie - Underground King

Jag har en svaghet för artister med märkliga röster. Lil Boosie låter som en agressiv Knatte, Fnatte eller Tjatte på crack, han skriver texter som både är självutlämnande, brutala och roliga och kör alltid på med ett hårt och tight flow. Han skulle förmodligen kunna vara en av söderns absolut största rappare om han hade bättre uppbackning och inte släppte så mycket ojämnt material. Mer lokalt, i loussianna och de kringliggande staterna, är han sedan flera år tillbaka en av de mest respekterade och anlitade rapparna. Folk pratar om honom som ”the best storyteller since Face” eller ”the realest rapper since Pac”.

Lil Boosie är född och uppväxt i Baton Rouge, ett ökänt fattigt och hårt område norr om New Orleans. Som ung hamnade han alltid i bråk och började tidigt att hänga med de lokala kriminella gäng som fanns i området. När han var 15 år relegerades han från high school efter att ha smällt en lärare i ansiktet och blivit ertappad med diverse bilstölder och droginnehav. Ett tungt bakslag, Boosie hade varit en av skolans bästa basketspelare men gick nu miste om chansen till ett collegestipendium.

Boosie åkte in och ut ur fängelset men började samtidigt att rappa och gjorde sig snart känd för sin gälla röst och sina smarta texter. Det första genombrottet kom när rapparen C-Loc plockade upp honom i sitt posse och lät honom gästa på skivan Its all a game. C-Loc producerade även den då 17-årige Boosies första skiva Youngest of da camp som gav honom uppmärksamhet runt om New Orleans och Baton Rouge. Framgången blev relativt kort, C-Loc åkte i fängelse och Boosie föll tillbaka till gänglivet.

Lil Boosie - Its Going Down - Youngest of da camp, 2000

Lil Boosie - Consequences - For my Thugz, 2002

Räddningen kom genom Pimp C´s nystartade bolag Trill Entertainment där man hade sett Boosies potential. Bolaget betalade Boosies borgen och släppte skivan For my Thugz. Man introducerade honom också till sin andra unga förmåga Webbie. Tillsammans spelade de in skivorna Ghetto Stories med pimp C och Gangsta Musik som blev deras första nationella genombrott. 2005 signades Trill av Asylum som ägs av Warner Music. Året därpå släpptes Bad Azz, Boosies bäst säljande skiva hittills.

Därefter har det inte hänt särskillt mycket. Boosie har släppt en mängd mixtapes av varierande kvalité och medverkat på Trill´s samlingsskiva Survival of the fittest. Han har visserligen fått en del uppmärksamhet för remixerna på Foxx singel Wipe Me Down och Webbies Independent men det är jobbiga, hårt nischade klubblåtar långt ifrån de souliga produktioner där Boosie gör sig bäst. Med visst undantag för mixtapet Da beginning som kom i våras så har det inte dykt upp något riktigt bra med Boosie sedan början av 2007. Jag är rädd för att Asylum kommer att vänta för länge med att släppa en uppföljare till Bad Azz och att Boosie kommer fortsätta göra jobbig dansmusik för att försöka upprepa de senaste årens hitkoncept. Det vore väldigt tråkigt.

Under tiden arbetar Trill Ent. på ett filmprojekt med arbetsnamnet Ghetto Stories där samtliga medlemmar ur Trillstallet kommer att medverka tillsammans med Bun B, Paul wall och Tyrin Turner, han som spelade Caine i Menace 2 Society om ni minns. Boosie har tidigare sagt att han hoppas på en skådespelarkarriär om det skiter sig med musiken. Han kan tänka sig att spela gangster, komiker eller tom efterbliven om det kommer något erbjudande. Låt oss hoppas att det inte gör det. Däremot så kan jag varmt rekomendera Boosies egna streetdvds; Bad Ass DVD och Gangsta Music DVD. Förutom den vanliga orgien i enplansvillor, pitbulls, vapen, bilar och Grills så freestylar Boosie om när han nästan dog av sin diabetes, hänger runt med sina barn och äter stek hemma i Mammans skinsoffa. Väldgt underhållande alltihop.

Jag har satt ihop mina favoritlåtar med Boosie i en samling här, ladda ner den!

Lil Boosie - Selected Cuts

Rekomenderade skivor:

Pimp C Presents Lil Boosie & Webbie - Ghetto Stories - 2003
Lil Boosie - Trill Azz Mixes vol 2 - 2004
Lil Boosie & Webbie - Gangsta Musik - 2004
Lil Boosie - Bad Azz - 2006
Lil Boosie - Bad Ass Vol 2 Mixtape - 2007
Lil Boosie - Da beginning Mixtape - 2008

The Alchemist

Alchemist nya EP, Cookbook, släpptes igår. Han är förmodligen den enda som får mig att verkligen känna för att lyssna östkusthiphop nu för tiden. Den mörka och sura stilen är inte min grej för tillfället. Alchemist spelar hursomhelst i en liga för sig och det nya materialet är inget undantag. Lose you life som jag skrev om för ett tag sen har fått en tecknad video som är helt fantastisk. Animatören Devin Flynn, en legendarisk graffitimålare från västkusten, har tagit det hårda gangstertemat och gjort en tecknad skräckhistoria i Scoobie Doo stil av det.



Loose your life är verkligen en personlig favorit. Kolla även in snygga Calmy Smoke med styles P och Evidence och håll ögonen öppna efter Alchemist album Chemical Warfare som är planerat till 2009.

Alchemist feat Styles P & Evidence - Calmy Smoke

Loved by few

Lil Keke har släppt en av årets skivor. Lil Wayne och besvikelsen över Dedication 3 känns som ett dåligt skämt i jämförelse.

Skivan är så hård att jag måste smälta den lite innan jag kan säga något mer. Det handlar i alla fall om en episk upplevelse som bör upplevas som helhet. Jag lägger därför bara upp den redan gamla men samtidigt enorma singeln Im A G. Avgör själv vilken version som är bäst.

Lil Keke feat. Birdman - Im A G (album)

Lil Keke feat. Scarface - Im a G (remix)

Lil Keke feat. Chalie Boy - Im A G (remix)

Young Don Ke

På Tisdag nästa vecka släpper Lil Keke sitt tolfte soloalbum Loved by few, hated by many. Det är en stor händelse. Dels för att det är Kekes första album på Universal/Swishahouse och dels för att albumet skjutits upp i över ett år.

Lil Keke är en av de riktiga legenderna i Houstons hiphophistoria. En av orginalmedlemmarna i Screwed up click som slitit hårt för sin musik sedan mitten av 90-talet. Hans freestyles tillsammans med Fat Pat tillhör några av de absolut bästa inspelningarna DJ Screw gjorde. Kolla bara på 25 Lighters. Att han nu äntligen ska släppa ett album på ett anständigt stort bolag är verkligen något att fira. High Fade värmer upp med lite grymma låtar som dykt upp de senaste månaderna.

Rob G är en up and comming Houstonrappare som titulerar sig själv ‘The Next Latin Legend’. Vet inte om det låter så fett men han har i alla fall den goda smaken att hooka med Keke på singeln till sin debutskiva The Inauguration som också dyker upp i höst. Road to success är en pösig låt, klassisk Houstonpump med stånkad refräng och texter om att knega hårt. Häromdagen välsignades den med en remix av S.U.C.

Rob G feat Lil keke - Road to Success

Z-Ro, Trae, Big Pokey, Lil Flip - Road to Success remix

Skivan Still Wreckin som kom tidigare i höst innehöll en del nytt och tidigare osläppt material med H.A.W.K (Rip), Lil Keke och en drös andra houstonrappare. En hel del fina låtar. Värt att kolla upp för den som gillar S.U.C. Några av mina favoriter:

Lil Keke - Freestyle (Screwed)
Lil Keke Feat. Kevo, Quest, D.A. Camp And Ray Barnett- Ice Skater
Lil Keke Feat. Trey Songz And Grit Boys- In D-Mix
Lil Keke And H.A.W.K. Feat. Big Pokey And Big Don - Slums
H.A.W.K. - Home Of S.U.C. Feat. Big Moe And Ray Barnett

Veckans fade - The Obama Haircut

Det verkar finnas en hel del olika varianter på Obamastilen som just nu sprider sig som en löpeld från kust till kust över den amerikanska kontinenten.

Precis som barberarna så är det som bekant många musiker som tävlar om att lägga den finaste hyllningen till Obama. Min favorit så här långt är Red Rides calypsoversion; Obama you make us proud.



Väldigt svängig med många träffsäkra punchlines;

Sarah Palin, she could shoot a moose...
but you support womens right to choose!

You have fullfilled Martin Luthers dream...
time to ad some coffee to the cream!

Forget about 40 acres and a mule...
Now it is Black man time to rule!

Version Galore

Shawn Stockman

R. kelly har jag saknat en del på det senaste. Det har varit lite väl tyst sen skivan läckte och han blev frikänd från åtalet, ni vet. Här är en bra remix på en annars rätt keff låt. Smaksak så klart men jag pallar inte Kanyes grinolle-swag.

Kanye West ft. R kelly & Pharis - Love Lockdown remix (NY LÄNK)

Apropå remixer så mördade Shawn Stockman (från Boyz 2 Men) Beyonces If I Were a Boy totalt härom dan.

Shawn Stockman of Boyz 2 Men - If I were a Boy remix (NY LÄNK)

Usher ställer skåpet tillbaka

Folk var inte helt belåtna med Ushers senaste skiva Here i stand. Det har klagats en del på att han har gift sig också. Vissa menar på att tjejen i fråga, Tameka, inte är tillräckligt fresh och att Usher svalnat av rejält som sexsymbol. Folk snackar å andra sidan mest en massa skit. På den här videon ser man klart att Usher fortfarande är den hetaste snubben i gamet. Dessutom har han en ny skiva på gång för 2009 där han ska gå mer på den klubbiga linjen. Mer dans och mindre ballader alltså.

Här en T-Pain producerad låt som varken är Top Notch eller helt ny. För att den är fin bara.

Ny länk

Kings of the City

Jag har en väldigt skeptisk hållning till västindiska artister på den amerikanska hiphop/ r&b-scenen. Inte för att jag ogillar västindisk musik utan snarare för att jag vill ha min dancehall hardcore och ren från amerikanska influenser. Korsbefruktningen är bara obehaglig. Det är faktiskt mer ok för mig när rappare toastar på fakepatois än när västindiska artister anpassar sig efter amerikanska beats. Det finns undantag naturligtis, Sean Kingston kan vara skön på sitt lite barnsliga sätt och kanadensaren Voyce Alexander kommer undan med sin dialekt för det mesta. Akons artister Rock City och Kardinal Official har jag däremot aldrig gillat.

Det är därför lite frustrerande för mig att Rock City nu gjort en låt med två av mina favoritrappare som fastnat totalt. Ibland blir det så där, man fortsätter repeata låtar som man egentligen inte tycker är särskilt bra. Jag låter den ligga uppe här tills jag tröttnar på den. Den är i alla fall inte fri från shouts...

Rock City ft. Rich Boy & Bun B - King of the City

Till Rock Citys försvar måste jag tillägga att de har kämpat i evigheter med sin musik. Ända sen de var små kids på St: Thomas och sen en massa år som artister och låtskrivare i Miami och Atlanta. De har hängt med Akon sen tiden innan han slog igenom stort men är ändå några av Konvicts artister som han sovit hårdast på.
Mixtapet "Put the f*ckin album out" har legat uppe någon månad och deras album "Wake the neighbors" är planerat till sommaren 2009.

www.plaingold.com

Officiella nyheter. Den 7:e december startar www.plaingold.com
Målet är att bli Sveriges och på sikt en av världens bästa websidor för modern R&B.

Sidan kommer att innehålla det absolut bästa av det absolut senaste men också intervjuer, recensioner, personporträtt, tillbakablickar, nyheter, videor och krönikor.

Bakom sidan står bla. initiativtagarna till sveriges genom tiderna främsta R&B-blogg www.wifebeaterlove.se; Frank Dux & possy, den framstående R&B-kännaren Rubio från www.rubionomore.blogg.se, stilisten Nicholas från www.annikaflynner.blogg.se samt även yours truly; Luca Brazi the spacehogg. Därtill ett gäng lysande skribenter författare och tekniker.

Vi startar den första advent. Sitt inte och fippla med staken - gå in på www.plaingold.com!

Följ nedräkningen på www.wifebeaterlove.se!

H-Town Allstars - Obama 08

H Town Allstars (Bun B, Chamillionaire, Paul Wall, Corey Mo, & Trae) - Obama 08

Att maxa till Hennesyn och tv-rafflet inatt.

Ross Boss & Birdman

Rick Ross & Birdman - Im da shit

Nytt otrevligt material från samarbetet mellan Birdman & Rick Ross. Inte i närheten av singeln Sun come up men en hyffsat vräkig låt ändå. Kul med Birdmans autotune hook.

Båda de här svinen har ju fått sitt beskärda skitlass av näthat vräkt på sig. Samarbetet verkar bara blåsa ytterligare fyr på den brasan:

"...What does the H stand for? Homo?
Sargent Officer Ross & Birdman Kissing Boy
C’mon mang! Thats like The Big Boss Man (WWF) and Rick Flair (WWF) teaming up together for a wrestling match!"

"..ricky told baby, i’ll do an album wit you, in return i get a weekend alone wit wayne, show him how we do it in the miami bing shawty
i dont know who fucked up more, ross for fuckin wit baby or baby for fuckin wit ross.."

"..ill tell u how the hooked up for this album, two words:
GAY SEX"

Soulja & Kingston

Soulja Boy alltså! Han är allt vad hatarna avskyr med dagens hiphop sammanfattat i en och samma glada kille. Klart det svider lite när en tonårig smilfink knäpper ihop låtar på datorn som pumpar in så snuskigt mycket pengar att han kan sitta och snyta sig i dem. Det har han min totala respekt för. Klart att det är nonsens men vad spelar det för roll? Har man suttit och deppat till Z-Ro en hel eftermiddag så kan man behöva lita catchy snaprap att koppla av med. Senaste låten Yamaha Mama är skitbra och första singeln Turn my swag on som kom i somras har vuxitt en del på mig sen videon kom förra veckan.

Låtarna finns numera här

Sean Kingston är en annan sån kille som man kanske inte maxar i sin strandstereo. Eller så gör man det och har någon hogg till polare som sitter och surar över saken. Själv är jag ändå ganska svag för hans lightpatois och knubbiga bebishuvud. Förutom den sköna hooken på Yamaha Mama har det väl inte direkt kommit något som jag svettats nämnvärt över på det senaste. Lägger upp två låtar som ni kan få hata på när jag ändå är igång .

Veckans fade

Blogger har börjat kasta bort mina meddelanden helt utan förklaring. Jag gillar det inte alls men vad ska man göra? Sluta skriva om Soulja Boy? Jag vägrar. Ni kan aldrig få mig att bojkotta hans musik. Jag skiter i om ni på blogger tycker att det är hiphop eller inte.