Fiend/ International Jones

Rapparen Fiend aka "Mr Whomp Whomp" slog igenom stort i slutet av 90-talet som en del av Master P´s rooster på New Orleans etiketten No Limit. Han gjorde sig känd som en brölande mistlur, en rå frustande naturkraft över funkiga bouncebeat och sålde omkring 1.4 miljoner ex av två klassiska skivor.



Men det där var länge sen och själv har jag aldrig varit förtjust i skrikiga flows. Fiend kom därför som en fullkomlig överraskning när han förra året dök upp med inte bara en ny och avslappnad stil utan ett helt nytt namn; International Jones. Han har, vad det verkar, låtit sig influeras av den nye samarbetspartnern och tillika tidigare "No Limit" medlemmen Currency och dennes Jet Set/Play Boy-tematik. Mycket lyckat. Tillsammans spelade de in en hel serie låtar på temat Flyin Iron - flygresor till Europa, vänthallar, jetplan, bilar och stånkade kvällar i Amsterdam. Allt ackompanjerat av monstruösa blåssektioner med lika mycket 70-talsfunk och New Orleansk storbandsorkester över sig som en mörkare östkustvibe.



Vad jag vet så kom det aldrig någon officiell sammanställning av projektet. Det har jag rättat till här, Flying Iron-sektionerna tillsammans med några av de bästa låtarna som Fiend läckte förra året. Samlingen leder helt naturligt fram till de två fantastiska mixtapes som Fiend har släppt hittills i år; "Tennis Shoes and Tuxedos" och "The Sweetest Hangover". Kolla även in de löjligt avslappnade musikvideorna som Fiend släppt den senaste månaden.

Fiend/ International Jones - Flying Iron - 2010
Fiend/ International Jones - Tennis Shoes and Tuxedos - 2011
Fiend/ International Jones - The Sweetest Hangover - 2011

Lil Boosie - Underground King

Jag har en svaghet för artister med märkliga röster. Lil Boosie låter som en agressiv Musse Pigg på crack, han skriver texter som både är självutlämnande, brutala och roliga och kör alltid på med ett hårt och tight flow. Han skulle förmodligen kunna vara en av söderns absolut största rappare om han hade bättre uppbackning och inte släppte så mycket ojämnt material. Mer lokalt, i loussianna och de kringliggande staterna, är han sedan flera år tillbaka en av de mest respekterade och anlitade rapparna. Folk pratar om honom som ”the best storyteller since Face” eller ”the realest rapper since Pac”.

Lil Boosie är född och uppväxt i Baton Rouge, ett ökänt fattigt och hårt område norr om New Orleans. Som ung hamnade han alltid i bråk och började tidigt att hänga med de lokala kriminella gäng som fanns i området. När han var 15 år relegerades han från high school efter att ha smällt en lärare i ansiktet och blivit ertappad med diverse bilstölder och droginnehav. Ett tungt bakslag, Boosie hade varit en av skolans bästa basketspelare men gick nu miste om chansen till ett collegestipendium.

Boosie åkte in och ut ur fängelset men började samtidigt att rappa och gjorde sig snart känd för sin gälla röst och sina smarta texter. Det första genombrottet kom när rapparen C-Loc plockade upp honom i sitt posse och lät honom gästa på skivan Its all a game. C-Loc producerade även den då 17-årige Boosies första skiva Youngest of da camp som gav honom uppmärksamhet runt om New Orleans och Baton Rouge. Framgången blev relativt kort, C-Loc åkte i fängelse och Boosie föll tillbaka till gänglivet.

Lil Boosie - Its Going Down - Youngest of da camp, 2000

Lil Boosie - Consequences - For my Thugz, 2002

Räddningen kom genom Pimp C´s nystartade bolag Trill Entertainment där man hade sett Boosies potential. Bolaget betalade Boosies borgen och släppte skivan For my Thugz. Man introducerade honom också till sin andra unga förmåga Webbie. Tillsammans spelade de in skivorna Ghetto Stories med pimp C och Gangsta Musik som blev deras första nationella genombrott. 2005 signades Trill av Asylum som ägs av Warner Music. Året därpå släpptes Bad Azz, Boosies bäst säljande skiva hittills.

Därefter har det inte hänt särskillt mycket. Boosie har släppt en mängd mixtapes av varierande kvalité och medverkat på Trill´s samlingsskiva Survival of the fittest. Han har visserligen fått en del uppmärksamhet för remixerna på Foxx singel Wipe Me Down och Webbies Independent men det är jobbiga, hårt nischade klubblåtar långt ifrån de souliga produktioner där Boosie gör sig bäst. Med visst undantag för mixtapet Da beginning som kom i våras så har det inte dykt upp något riktigt bra med Boosie sedan början av 2007. Jag är rädd för att Asylum kommer att vänta för länge med att släppa en uppföljare till Bad Azz och att Boosie kommer fortsätta göra jobbig dansmusik för att försöka upprepa de senaste årens hitkoncept. Det vore väldigt tråkigt.

Under tiden arbetar Trill Ent. på ett filmprojekt med arbetsnamnet Ghetto Stories där samtliga medlemmar ur Trillstallet kommer att medverka tillsammans med Bun B, Paul wall och Tyrin Turner, han som spelade Caine i Menace 2 Society om ni minns. Boosie har tidigare sagt att han hoppas på en skådespelarkarriär om det skiter sig med musiken. Han kan tänka sig att spela gangster, komiker eller tom efterbliven om det kommer något erbjudande. Låt oss hoppas att det inte gör det. Däremot så kan jag varmt rekomendera Boosies egna streetdvds; Bad Ass DVD och Gangsta Music DVD. Förutom den vanliga orgien i enplansvillor, pitbulls, vapen, bilar och Grills så freestylar Boosie om när han nästan dog av sin diabetes, hänger runt med sina barn och äter stek hemma i Mammans skinsoffa. Väldgt underhållande alltihop.

Jag har satt ihop mina favoritlåtar med Boosie i en samling här, ladda ner den!

Lil Boosie - Selected Cuts

Rekomenderade skivor:

Pimp C Presents Lil Boosie & Webbie - Ghetto Stories - 2003
Lil Boosie - Trill Azz Mixes vol 2 - 2004
Lil Boosie & Webbie - Gangsta Musik - 2004
Lil Boosie - Bad Azz - 2006
Lil Boosie - Bad Ass Vol 2 Mixtape - 2007
Lil Boosie - Da beginning Mixtape - 2008

Big Chief Lucas - Eat greedy boy

Rapparen Big Chief kommer ifrån Dallas, en stad som trots sin storlek är märkligt anonym i hiphopsammanhang. Det finns naturligtvis en hel del hårt arbetande artister här också men man tänker inte på dem. Istället tänker man på oljemiljonärer, enorma kofarmar, breda bilar med överdimensionerade tjurhorn monterade på motothuven och naturligtvis J.R., Sue Ellen och Bobby.

Allt det där förändrades emellertid för mig i somras när jag låg i en hammock och slölyssnade på några av Dj Grind´s mixtapes i serien "Grind now fuck later". Plötsligt hör jag en röst så ful att jag hajar till. Den låter inte som något annat jag hört förut. Gäll men ändå grov, mumlande och slapp. Ungefär som man föreställer sig att en sån där elak irländsk St. Patricksday-vätte skulle låta om han bodde i Texas och rappade.

Big Chief har en väldigt fånig röst men samtidigt en extremt cool och avslappnad stil. Samma överlägsna pondus som tex Too Short. Faktum är att den enda rappare han påminner något om är Freddie B (aka Fred Benz Fresh), en relativt okänd kille som Too Short brukar snacka om att han började rappa tillsammans med (förmodligen mest för att Freddie B rimmar så bra med 1983).

Jag kollade upp Big Chief när jag kom hem och upptäckte att han släppt ett gäng skivor och är en lokal storhet i Dallas. Han ser ut ungefär som man skulle kunna föreställa sig med den rösten men är inte mindre självsäker för det. I en intervju med AllHipHop säger han;

"...I always take pride in telling myself that I'm like the soar thumb on the end of a hand. I feel like the first thing I have is my voice, because of how powerful it is and it's easy to separate me from anybody else. Also I have the swagger, the look, and I'm a hustler; I can sell water to a camel, you know what I'm saying. I just got the whole total package, there's nothing that I'm lacking in. I'm a people person, so it's nothing for people to be drawn to me."

Det är inte bara rösten som skiljer Big Chief från resten av packet, precis som tex Lil Boosie i Baton Rouge eller Z-Ro i Houston så är han en magnifik historieberättare. Tematiken är ju visserligen den vanliga men när blev det tråkigt med berättelser om "rags to riches"?
Man förstår att Big Chief har haft ett helvete och att han har fått slåss för allt han har. Det är rafflande skit helt enkelt, väl akompanjerat av vemodiga syntmattor, knarkiga sydstatsgitarrer och souliga refränger.

Det ska vara en ny skiva på gång med Big Chief (Eat greedy vol 6) inom kort och låten My Swagg med Jim Jones har gett honom en del uppmärksamhet även utanför Dallas. Förhoppningsvis så får han en större recognition än så här. I vilket fall så vill jag rekomendera er att kolla in honom.

Big Chief - Pull it off
Big Chief - Everythang good
Big Chief - Eat greedy Girl

För den som vill ha mer:

Big Chief - Eat Greedy Boy - High Fade Selection

Kolla dessutom in Old School Freddie B, här på en samlingsskiva från 1993 där Too Short förbarmade sig över de mindre begåvade polarna i Dangerous Crew. Älskar att låten är självbetitlad.

Freddie B - Freddie B

Två andra av Dallas storheter; Tum Tum aka Zilla tillsammans med Skillz (från producentduon Play n Skillz som bland annat ligger bakom Lil Waynes Got money) En fin hyllning till tjejer från Dallas som jag lyssnade mycket på i somras.

Tum Tum feat. Skillz - Dallas Girls

Missa inte det här klippet där Big Chief bland annat förklarar varför han altid går runt med en mintsticka i munnen.

25 Lighters on my dresser

Fat Pat & Dj Screw (RIP)

25 Lighters, titeln på ett av de bästa spåren från Z-Ros nya skiva Crack, härstammar från några av Texas absolut största hiphopklassiker. Det blir kanske lite insnöat men jag tänker redogöra för hur det hela började här.

Uttrycket 25 lighters dök upp första gången 1996 på Dj Screws tape Leaning on a switch i en fantastisk freestyle med Lil Keke och Big Pokey. Dj DMD en rappare och producent från Port Arthur, som bland annat jobbat en del med UGK, hängde med Screw och hans posse och plockade upp temat i sin egen monsterhit 25 Lighters där han gästades av Lil Keke och Fat Pat från SUC. Låten spelades in 1998 men släpptes på skivan Twenty Two: P.A Worldwide ett år senare. Under tiden hade Fat Pat blivit brutalt nedskjuten i en driveby vilket bidrog till att boosta myten kring låten. I videon som kom 1999 har man varit tvugna att klippa in arkivmaterial på Fat Pat. Lil Keke och Dj DMD mimar med i hans verser. Det är sorgligt men ger låten en en helt annan dimension.


Ingen visste riktigt vad 25 Lighters betydde även om de flesta misstänkte att det hade något att göra med att sälja större mängder crack cocain. Dj DMD säger själv diplomatiskt i en intervju;

"I wanted it to mean ... to be a symbol for, uh, just people getting their money on, getting their hustle on," he says. "Working a nine-to-five or you doing whatever, you know. I'm just trying to get people to concentrate on getting their money on in a feel-good type of way. You know what I mean, '25 Lighters' is just like a symbol of that. 'Cause if you really think about it, how can lighters get you paid anyway?

Låten blev hursomhelst en jättehit i Texas och det har kommit en mängd remixer och låtar som samplar den. Swishahouse, Michael 5000 watts label, har gjort en egen mix med Slim Thug som på sätt och vis förenar houstons södra och norra sida. Lil Keke har spelat in en ny fet version på ett mixtape från 2006 efter att han själv gått över till Swishahouse. Trae samplar delar av Fat Pats vers i låten Swang som är en hyllning till Fat Pat, Dj Screw och SUC. Swang blir extra ödesmättad då den gästas av Big Hawk, Fat Pats bror, även han en orginalmedlem från SUC, som sköts till döds på ett obehagligt snalikt sätt strax efter att Swang hade spelats in. Remixen av Swang gästas av Pimp C som ju som bekant också gick bort förra året.
Förra året kom det en nice RnB-version som heter 25 candles med en upncomming houstonsångare som heter Tony J, hans debutalbum kommer snart så håll utkik efter honom.

Sist men inte minst har vi då Z-Ros nya version där han lägger en freestyle på en remix av samma beat som Dj screw använde i sin första version. Det vemodiga beatet passar Z-Ro perfekt och hans sång är som sagt helt fantastisk. En klar favorit just nu.

Jag har gjort en liten samling med alla nämnda låtar, ladda ner den!:

25 Lighters - High Fade Selection - Updated 2012

Kolla dessutom in den mäktiga videon till Swang

Z-Ro - Back like Crack

Idag släpps Z-Ro´s 12:e soloalbum Crack. Det låter ju som en hel del för en 29-årig kille men om man dessutom räknar in alla skivor han släppt tillsammans med andra rappare eller som medlem i grupperna; Guerilla Maab, Assholes by Nature och Screwed up Click samt diverse mixtapes och samlingar så är man lätt uppe i 30 - 40 skivor.
Folk häpnar ofta över att Lil Wayne kan spela in över 400 låtar per år men det är förmodligen fler rappare än man tror som har en sån stenhård arbetsmoral. Z-Ro menar på att han alltid försöker ligga på minst ett par inspelade låtar om dagen. Varje dag. Han snackar också om att langa sin musik som andra langar crack och uppmanar lyssnarna att sätta fyr på glaspipan och suga i sig den här nya skiten.

Jag är själv rätt hooked på Crack, som man säger. Det finns inga direkta hitlåtar och Z-Ro´s lite loja, melankoliska röst kanske inte alltid låter särskillt upphetsande. Det är ändå något med Z-Ro, sättet han omväxlande sjunger/rappar, mörkret i hans texter, den almänna dystopin, som får mig att känna en djup sympati för hans musik. Det är väldigt själfullt och smått hypnotiskt.

Jag kan rekomendera den som inte hört så mycket av Z-Ro att ladda ner samlingen som Noz på Cocaineblunts, världens bästa rapblogg, satte ihop för ett tag sen. Guerilla Maabs första skiva Rise är ett annat mindre mästerverk som ni kan hitta på den svenska gangstarapbloggen Chicken n Kalinka. Z-Ro´s förra skiva kan ni läsa om på Kinky Afro men det visste ni förhoppningsvis redan.

Två favoriter från skivan:

Z-Ro - The Mo city don
Z-Ro - 25 lighters

OG Ron C - Fuck Action

I mitten av 90-talet när Dj Screw vände upp och ner på hiphopscenen i Houston med sina Screwtapes så uppstod det en märklig situation. Houston är uppdelat i två separerade geografiska områden som länge varit i fejd med varandra. Bodde man i norra Houston så kunde man därför inte lyssna på Dj Screws omtalade mixtapes utan att folk kollade snett eftersom att han kom från den södra sidan av stan. Folk lyssnade ändå, i smyg, och frustrationen på gatorna i norra Houston växte. Pressen blev till slut för stor för lokala Djs som kände sig tvugna att erbjuda nerpitchad musik även i stadens norra delar. Michael 5000 watts och OG Ron C började göra sina egna mixar men till en början under annan identitet eller, som i Ron C´s fall, annan genre. Dj Screw må ha varit pionjären, skaparen av all för långsamt spelad musik, men OG Ron C var först med "Screwed RnB". Norra Houstons egen flavour.

Att lyssna på screwad rnb är en helt annan grej än att lyssna på screwad rap. Det skiljer sig i stort sett lika mycket åt som att lyssna på musiken i normal hastighet. Den redan softa rnbn blir tung och trögflytande, kvinnor låter som män och män låter som Barry White. Det tar eventuellt ett par minuter att ställa om men när man har gjort det så uppstår ett harmoniskt välbefinnande. Mitt i allt detta så dyker OG Ron C´s slappa röst upp med jämna mellanrum, han skrattar belåtet och hälsar till alla äkta kvinnor och spelare där ute. Alltid med en minutiös fingertoppskänsla för vilka låtar som är hetast för dagen.

OG Ron C´s klassiska mixtapeserie Fuck Action (senare F-Action), nådde i våras sitt klimax med seriens 50:e(!) kapitel. Ett storslaget magnum opus på 4 cd-skivor som Ron C meddelade skulle bli seriens sista verk, bara för att en månad senare överraska med F-Action 51.
Vad som är intressant med F-Action 50 är att Ron C här inte bara begränsar sig till rnb, han screwar all möjlig vidrig skit som James Blunt, Nine inch nails och Alanis Morisette. Resultatet är smått bisarrt och väldigt roligt.

Jag har gjort er en tjänst och valt ut mina favoriter från det senaste mixtapet. Den som fortfarande är tveksam kan börja med att ladda ner Tyrese och R kellys Lovemaking II och några samples av Ron C´s slappa mellansnack. Den som istället vill ha mer kan ju gå in på mixtapetorrent.com och söka på OG Ron C.

Tyrese & R Kelly feat OG Ron C - Signs of lovemaking II (Screwed)

OG Ron C speaks

OG Ron C - F-Action - High Fade Selection

Chalie Boy - Original Boss Hogg

Den här sommarens största musikaliska behållning hade jag förmodligen av Chalie Boy, en smällfet karl från Calvert utanför Houston i Texas. Chalie Boy må vara fet men är i gengälld begåvad med en rå, naturligt kraftfull och därtill klassiskt gospelskolad soulröst som river omkull vilken belackare som helst.

"Shawty laugh and say im short and that I walk like a penguin, it really doesnt matter cause i leave her body tinglin."
- Chalie Boy "Im back"

Chalie Boys röst är verkligen unik i dagens hiphop och rnb-scen där det dominerande idealet just nu tycks vara flickaktigt späda mansröster och nervöst svajande robotharmonier. Inget fel i det men man undrar ibland var alla fantastiska soulröster tagit vägen.
Chalie Boy växte upp på 80 och 90-talet och är tydligt influerad av andra streetorienterade soulsångare som Nate Dogg och Houstons egna Big Moe vars sätt att omväxlande rappa och sjunga över beatet även påminner en del om Pimp Daddy från New Orleans och dennes studsiga Bouncerap. Jag lägger upp några av mina favoriter med förlagorna som alla borde ha;

Big Moe - Bar baby
Nate Dogg - One more day
Pimp Daddy - Pimp out 93

Chalie Boy blev upttäckt av Dj Bull från Houston i början 2000 som knöt honom till sin label Dirty 3rd. Han jobbade därefter några år med gruppen Freestyle Kingz och har sedan dess släppt ett gäng mixtapes. Chalie Boy sa i en intervju för ett par år sen att han medverkat på över 100 mixtapes, idag är det säkert lika många till. Jag har letat men inte fått tag i ett enda vettigt album med honom vilket verkligen är synd. Visserligen är albumformatet på väg bort men det känns sorgligt att Chalie boy verkar ha fastnat så totalt i Houstons mixtapeträsk. Det är inget fel på det träsket, mycket av den roligaste sydstatsmusiken kommer därifrån, men Chalie Boy skulle verkligen göra sig bra på ett välproducerat album där låtarna inte klippts ned till ett par minuter.
Nu pratas det om att någonslags skiva ska släppas med Chalie boy inom kort. Om det blir ett album eller mixtape återstår att se. En massa bra låtar har i alla fall läckt det senaste halvåret.
Jag lägger upp några av mina favoriter här:

Chalie Boy - I'm Back (Still Standin)
Chalie Boy - Bumpa Grill
Chalie Boy feat Chamillionaire - Call Me
Chalie Boy - 1st Time (You Put It In Your Deck)

1st Time är en fin hyllning till Dj Screw som kulminerar 02:18 då Chalie säger något i stil med; I bet you cityfolks didnt even think this lil´ol´countryboy knew nothing bout this mans music? För att sen räkna up alla Screwtapes han har. Väldigt roligt.

Tre remixer med Chalie Boy:

Lil' Keke Featuring Chalie Boy - I'm A G (Remix)
J-Dawg & Slim Thug Featuring Chalie Boy - Ride On 4's (Remix)
Chalie Boy Featuring Magno - Pullin' Up (Remix)

Risken finns ju att han aldrig slår större än så här men i mina ögon är Chalie Boy en av de största moderna soulsångarna. Arketypen för ett stort amerikanskt mästarsvin - Original Boss Hogg.

Jag lägger även upp en soft video som kom förra året också för den som vill se honom i aktion;