Break Dem Boyz Off Ent - Houston, Texas

 Break Dem Boyz Off Ent. - Get My Bread Feat. Lil Boom & Black - Houston, Texas

Samplingen från Z-Ros 25 Lighters freestyle lyfter det här till en annan nivå. Originalet är överhuvudtaget en modern Screwed Up Click  klassiker med 8 minuter straight flow av Z-Ro i sitt esse. Samplingen kommer precis efter att han lagt sitt sjuka falsetto 04.53. Den som vet den vet.


Z-Ro - 25 Lighters - Regular


Z-Ro - 25 Lighters - Slowed

Mer om 25 Lighters

Lil Jared & Lil C - On My Does

Apropå söner till raplegender så släppte Traes son Lil Jared den här köttiga texasmackan tillsammans med Pimp C´s son Lil C i somras. Lil Jared har varit en favorit sen Ballin Smashin kom för ett par år sen.
 
        

Young Juve - Son of a Hotboy

Update: Young Juve "Son of a Hotboy" Mixtape

Juveniles son Young Juve är på gång med mixtapet "Son of a Hotboy" som släpps om ett par veckor. Första låten och videon är rätt soft och överraskande eftersom han tidigare mest gjort sig känd för att att göra trist highschoolrap och lacka ur på Lil B. Här är han inne på ett spår som känns mer Cali än New Orleans, lite samma vibe som när Droop E softar med farsan och pimplar rödvin. Vilket också passar honom bra, är man en välbärgad ung rapsnubbe med en legendarisk farsa så får man gärna låta så för min del. Den andra duden; Marcellus är en tonårig uppkomling från Houston som också har saker på gång.



Hans Mixtape Carpe Diem har visserligen ett fånigt jävla namn men det är bitvis väldigt bra och överraskande för att komma från en 18-åring som man knappt hört talas om.

Lyssna på det här

Z-Ro - Cocaine Mixtape

Z-Ro - Cocaine Mixtape High Fade Selection

Ett nytt mixtape med Z-Ro slog ner som en dagsedel i Söndags utan någon som helst förklaring. Plötsligt och överraskande särskilt som Z-Ro den senaste tiden befunnit sig i en tryckt situation med sitt bolag Rap-A-Lot. Han är tydligen missnöjd med att de hela tiden skjuter upp hans releasedatum och har beklagat sig i olika sammanhang över att de inte betalar honom som de ska. Rap-A-Lot å sin sida har inte svarat något officiellt men i somras dök det upp rykten om att det var bossen J Prince som låg bakom en omtalad misshandel Z-Ro utsattes för utanför en restaurang i Houston. De skulle ha släppt hans nya skiva Heroin i somras, nu pratas det om allt från oktober, november till inte alls överhuvudtaget.

Mycket snack som vanligt och inget överraskande när det gäller varken Rap-A-Lot, som är kända för att strula till det för sina artister, eller Z-Ro som är känd för att strula till det i största allmänhet. Det här mixtapet är i vilket fall ett mysterium då det inte är officiellt släppt av Rap-A-Lot och inte heller verkar vara auktoriserat av Z-Ro. Istället står en mystisk Dj Drama Queen som upphovsman. Denne vagt feminina karaktär har dessutom försett majoriteten av låtarna med flåsiga ljudtaggar i dålig kvalité vilket gör det hela än mer förbryllande. Man får en känsla av att det här är musik som hamnat i helt fel händer. I värsta fall så är det låtar som skulle ha varit med på Heroin vilket då skulle kunna äventyra det projektet.

Cocaine innehåller ett tjockt och svårforcerat material spritt över två skivor till hälften bestående av nya, bitvis fantastiska låtar, som blandats upp med en brokig blandning av gamla ompaketerade bitar från andra skivor, screwade klassiker och intervjuinspelningar. Efter ett par dagars bearbetning har jag lyckats hacka ner det hela till endast en skiva, utan det mest aparta, spretande och återanvända materialet. Vad som är kvar är en ny skiva som är bland det bästa jag hört av Z-Ro på länge. Tunga och rökiga låtar med hyllningar till Z-Ro´s musikaliska familjer; Screwed Up Click och Street Military, där han låter sitt nya alias Rother Vandross flöda över i ohämmade harmonier. Jag har hört att vissa föredrog den unga snabbspottande Z-Ro men själv anser jag att han på ett helt förbluffande, och för rappare unikt, sätt bara blir bättre för varje år som går. Han mognar som en rökig tunna sprit och vad som växer fram är alla de kvalitéer som odlades i Dj Screws kollektiv på 90-talet; en rå, spontan och opolerad, känslosamt soulig gospelfunk. Det finns få rappare som personifierar det SUC stod för bättre. Z-Ro lyckas nästan alltid lägga ner så mycket av sig själv i sin musik att det överskuggar allt annat i ljudbilden. Att lyssna konstant under ett par dagar är som att ha Z-Ro själv trampandes runt i lägenheten, sittandes i soffan eller missnöjt ätandes ur förpackningarna i köket.

Plus för det feta omslaget och den fantastiska gästlistan med SUC-medlemmar. Det enda som saknas är Lilla Keke.

Orginaltapet finns här

Coop MC - Home of the killers

Jag lyssnade på Big Moe´s födelsedagsscrewtape, Barre, som JB la upp härom dagen, och blev uppmärksam på en rappare som jag inte hört förut. Coop MC från Fort Worth i Texas, en kille som visade sig ha spelat in två mer eller mindre klassiska skivor med slapp och funkig sydstatsrap i mitten av 90-talet. Jag kan inte hitta någon som helst information om Coop MC eller vart han blev av, det enda som finns är den här inspirerade texten från hans andra skiva;

In the fall of 1996 the microphone was left open and thousands of MCs set sail for the rap industry. They came in search of an artist dream… to be the best.
One of them found it and developed a passion for instrumentals, money and power beyond his wildest dreams.
He was Orlando Priest. The world will know him by another name…COOP MC.

Därefter försvann han, vad det verkar, rakt in i fullständig obskyritet. Skivorna är i vilket fall Top Notch och Orlando Priest/Coop MC en klart underskattad rappare. Lyssna på ett par låtar eller sug ner båda skivorna på en gång.

Coop MC - Currency
Coop MC - Pretenders
Coop MC - Problems

Coop MC - Home of the killers (1994)
Coop MC - Currency (1996)

I Ain´t Takin No Loss

OG Avery, Big Pokey, & Lil C - I Aint Takin No Loss

Jag sitter och lyssnar igenom lite nya mixtapes i väntan på att Boosies skiva ska dyka upp. Här är ett från förra veckan som jag kan rekommendera. Det är den klassiska Screwed Up Click-rapparen Big Pokey som slagit sig ihop med ett par andra lokala förmågor. Bla Lil C, en ung rappare från norra Houston som gjort sig ett namn de senaste åren genom en rad spektakulära samarbeten med flera av Houstons tyngsta raplegender. En sådan är alltså Big Pokey som hängt med sedan början av 90-talet och spottat ur sig timmar av klassiskt tjock och släpig freestylerap i Dj Screws spartanska tegelbostad. En av originalmedlemmarna som varit med och flåsat något på i stort sätt varenda klassisk skiva som gruppen och dess affilierade grannar runt omkring södra Houston släppte under guldåren i slutet av 90-talet. Nu är Pokey kanske inte den från clicken som man fastnar för först men han är av det rätta virket i stil med Big Steve och Fat Pat och till skillnad från dem så är han fortfarande vid liv, även om det inte uppmärksammas så ofta nuförtiden. Han låter lite trött bitvis men det har han å andra sidan alltid gjort och där fungerar den unge och vitale Lil C som ett fint komplement. Dessutom gästas skivan av Lil Keke, Z-RO och ett helt gäng andra mer och mindre klassiska rappare från Houston. Gillar man den grejen så är det värt att göra lite plats för den här skivan bland alla Gucci och OJ da Juiceman-tapes som breder ut sig på disken.

Här är dessutom en gammal klassiker med Pokey och de andra för den som missat alltihop.

Big Pokey feat Mr. 3-2, Lil Keke & Big Moe - Ball N Parlay

Chopped N Skrewed Remix

T-Pains senaste skiva var på många sätt en kolossal besvikelse. Det känns därför bra att han reducerats bort nästan helt hållet från Houstonremixen på singeln Chopped N Skrewed. Istället har vi en god samling av Houstons bästa rappare på spåret, samtliga affilierade med Dj Screw och SUC. Det var skandal att T-Pain släppte sin singeln utan att ha med någon av SUC-killarna utan istället valde att ta in Ludacris som fjantade till det hela rejält. Nu är en del av skadan reparerad, dyker den här versionen upp propert skruvad av Michael 5000 watts så kommer allt kännas bra igen.

T-Pain - Chopped N Skrewed feat Bun B, C-Note, Big Pokey, ESG, Lil Keke, Trae & Z-Ro

Young Don Ke

På Tisdag nästa vecka släpper Lil Keke sitt tolfte soloalbum Loved by few, hated by many. Det är en stor händelse. Dels för att det är Kekes första album på Universal/Swishahouse och dels för att albumet skjutits upp i över ett år.

Lil Keke är en av de riktiga legenderna i Houstons hiphophistoria. En av orginalmedlemmarna i Screwed up click som slitit hårt för sin musik sedan mitten av 90-talet. Hans freestyles tillsammans med Fat Pat tillhör några av de absolut bästa inspelningarna DJ Screw gjorde. Kolla bara på 25 Lighters. Att han nu äntligen ska släppa ett album på ett anständigt stort bolag är verkligen något att fira. High Fade värmer upp med lite grymma låtar som dykt upp de senaste månaderna.

Rob G är en up and comming Houstonrappare som titulerar sig själv ‘The Next Latin Legend’. Vet inte om det låter så fett men han har i alla fall den goda smaken att hooka med Keke på singeln till sin debutskiva The Inauguration som också dyker upp i höst. Road to success är en pösig låt, klassisk Houstonpump med stånkad refräng och texter om att knega hårt. Häromdagen välsignades den med en remix av S.U.C.

Rob G feat Lil keke - Road to Success

Z-Ro, Trae, Big Pokey, Lil Flip - Road to Success remix

Skivan Still Wreckin som kom tidigare i höst innehöll en del nytt och tidigare osläppt material med H.A.W.K (Rip), Lil Keke och en drös andra houstonrappare. En hel del fina låtar. Värt att kolla upp för den som gillar S.U.C. Några av mina favoriter:

Lil Keke - Freestyle (Screwed)
Lil Keke Feat. Kevo, Quest, D.A. Camp And Ray Barnett- Ice Skater
Lil Keke Feat. Trey Songz And Grit Boys- In D-Mix
Lil Keke And H.A.W.K. Feat. Big Pokey And Big Don - Slums
H.A.W.K. - Home Of S.U.C. Feat. Big Moe And Ray Barnett

Big Chief Lucas - Eat greedy boy

Rapparen Big Chief kommer ifrån Dallas, en stad som trots sin storlek är märkligt anonym i hiphopsammanhang. Det finns naturligtvis en hel del hårt arbetande artister här också men man tänker inte på dem. Istället tänker man på oljemiljonärer, enorma kofarmar, breda bilar med överdimensionerade tjurhorn monterade på motothuven och naturligtvis J.R., Sue Ellen och Bobby.

Allt det där förändrades emellertid för mig i somras när jag låg i en hammock och slölyssnade på några av Dj Grind´s mixtapes i serien "Grind now fuck later". Plötsligt hör jag en röst så ful att jag hajar till. Den låter inte som något annat jag hört förut. Gäll men ändå grov, mumlande och slapp. Ungefär som man föreställer sig att en sån där elak irländsk St. Patricksday-vätte skulle låta om han bodde i Texas och rappade.

Big Chief har en väldigt fånig röst men samtidigt en extremt cool och avslappnad stil. Samma överlägsna pondus som tex Too Short. Faktum är att den enda rappare han påminner något om är Freddie B (aka Fred Benz Fresh), en relativt okänd kille som Too Short brukar snacka om att han började rappa tillsammans med (förmodligen mest för att Freddie B rimmar så bra med 1983).

Jag kollade upp Big Chief när jag kom hem och upptäckte att han släppt ett gäng skivor och är en lokal storhet i Dallas. Han ser ut ungefär som man skulle kunna föreställa sig med den rösten men är inte mindre självsäker för det. I en intervju med AllHipHop säger han;

"...I always take pride in telling myself that I'm like the soar thumb on the end of a hand. I feel like the first thing I have is my voice, because of how powerful it is and it's easy to separate me from anybody else. Also I have the swagger, the look, and I'm a hustler; I can sell water to a camel, you know what I'm saying. I just got the whole total package, there's nothing that I'm lacking in. I'm a people person, so it's nothing for people to be drawn to me."

Det är inte bara rösten som skiljer Big Chief från resten av packet, precis som tex Lil Boosie i Baton Rouge eller Z-Ro i Houston så är han en magnifik historieberättare. Tematiken är ju visserligen den vanliga men när blev det tråkigt med berättelser om "rags to riches"?
Man förstår att Big Chief har haft ett helvete och att han har fått slåss för allt han har. Det är rafflande skit helt enkelt, väl akompanjerat av vemodiga syntmattor, knarkiga sydstatsgitarrer och souliga refränger.

Det ska vara en ny skiva på gång med Big Chief (Eat greedy vol 6) inom kort och låten My Swagg med Jim Jones har gett honom en del uppmärksamhet även utanför Dallas. Förhoppningsvis så får han en större recognition än så här. I vilket fall så vill jag rekomendera er att kolla in honom.

Big Chief - Pull it off
Big Chief - Everythang good
Big Chief - Eat greedy Girl

För den som vill ha mer:

Big Chief - Eat Greedy Boy - High Fade Selection

Kolla dessutom in Old School Freddie B, här på en samlingsskiva från 1993 där Too Short förbarmade sig över de mindre begåvade polarna i Dangerous Crew. Älskar att låten är självbetitlad.

Freddie B - Freddie B

Två andra av Dallas storheter; Tum Tum aka Zilla tillsammans med Skillz (från producentduon Play n Skillz som bland annat ligger bakom Lil Waynes Got money) En fin hyllning till tjejer från Dallas som jag lyssnade mycket på i somras.

Tum Tum feat. Skillz - Dallas Girls

Missa inte det här klippet där Big Chief bland annat förklarar varför han altid går runt med en mintsticka i munnen.

Devin the dude - Highway

Devin the dude - Highway

Flera bra låtar har läckt från Devin the Dudes nya skiva Landing Gear som släpps den 7:e oktober. Förra veckan var det I dont chase em med Snoop och nu den här fina hyllningen till att puffa kush tillsammans med New York rapparen Smoke DZA.

Devin the Dude feat. Smoke DZA - Highway

Z-Ro - Back like Crack

Idag släpps Z-Ro´s 12:e soloalbum Crack. Det låter ju som en hel del för en 29-årig kille men om man dessutom räknar in alla skivor han släppt tillsammans med andra rappare eller som medlem i grupperna; Guerilla Maab, Assholes by Nature och Screwed up Click samt diverse mixtapes och samlingar så är man lätt uppe i 30 - 40 skivor.
Folk häpnar ofta över att Lil Wayne kan spela in över 400 låtar per år men det är förmodligen fler rappare än man tror som har en sån stenhård arbetsmoral. Z-Ro menar på att han alltid försöker ligga på minst ett par inspelade låtar om dagen. Varje dag. Han snackar också om att langa sin musik som andra langar crack och uppmanar lyssnarna att sätta fyr på glaspipan och suga i sig den här nya skiten.

Jag är själv rätt hooked på Crack, som man säger. Det finns inga direkta hitlåtar och Z-Ro´s lite loja, melankoliska röst kanske inte alltid låter särskillt upphetsande. Det är ändå något med Z-Ro, sättet han omväxlande sjunger/rappar, mörkret i hans texter, den almänna dystopin, som får mig att känna en djup sympati för hans musik. Det är väldigt själfullt och smått hypnotiskt.

Jag kan rekomendera den som inte hört så mycket av Z-Ro att ladda ner samlingen som Noz på Cocaineblunts, världens bästa rapblogg, satte ihop för ett tag sen. Guerilla Maabs första skiva Rise är ett annat mindre mästerverk som ni kan hitta på den svenska gangstarapbloggen Chicken n Kalinka. Z-Ro´s förra skiva kan ni läsa om på Kinky Afro men det visste ni förhoppningsvis redan.

Två favoriter från skivan:

Z-Ro - The Mo city don
Z-Ro - 25 lighters

OG Ron C - Fuck Action

I mitten av 90-talet när Dj Screw vände upp och ner på hiphopscenen i Houston med sina Screwtapes så uppstod det en märklig situation. Houston är uppdelat i två separerade geografiska områden som länge varit i fejd med varandra. Bodde man i norra Houston så kunde man därför inte lyssna på Dj Screws omtalade mixtapes utan att folk kollade snett eftersom att han kom från den södra sidan av stan. Folk lyssnade ändå, i smyg, och frustrationen på gatorna i norra Houston växte. Pressen blev till slut för stor för lokala Djs som kände sig tvugna att erbjuda nerpitchad musik även i stadens norra delar. Michael 5000 watts och OG Ron C började göra sina egna mixar men till en början under annan identitet eller, som i Ron C´s fall, annan genre. Dj Screw må ha varit pionjären, skaparen av all för långsamt spelad musik, men OG Ron C var först med "Screwed RnB". Norra Houstons egen flavour.

Att lyssna på screwad rnb är en helt annan grej än att lyssna på screwad rap. Det skiljer sig i stort sett lika mycket åt som att lyssna på musiken i normal hastighet. Den redan softa rnbn blir tung och trögflytande, kvinnor låter som män och män låter som Barry White. Det tar eventuellt ett par minuter att ställa om men när man har gjort det så uppstår ett harmoniskt välbefinnande. Mitt i allt detta så dyker OG Ron C´s slappa röst upp med jämna mellanrum, han skrattar belåtet och hälsar till alla äkta kvinnor och spelare där ute. Alltid med en minutiös fingertoppskänsla för vilka låtar som är hetast för dagen.

OG Ron C´s klassiska mixtapeserie Fuck Action (senare F-Action), nådde i våras sitt klimax med seriens 50:e(!) kapitel. Ett storslaget magnum opus på 4 cd-skivor som Ron C meddelade skulle bli seriens sista verk, bara för att en månad senare överraska med F-Action 51.
Vad som är intressant med F-Action 50 är att Ron C här inte bara begränsar sig till rnb, han screwar all möjlig vidrig skit som James Blunt, Nine inch nails och Alanis Morisette. Resultatet är smått bisarrt och väldigt roligt.

Jag har gjort er en tjänst och valt ut mina favoriter från det senaste mixtapet. Den som fortfarande är tveksam kan börja med att ladda ner Tyrese och R kellys Lovemaking II och några samples av Ron C´s slappa mellansnack. Den som istället vill ha mer kan ju gå in på mixtapetorrent.com och söka på OG Ron C.

Tyrese & R Kelly feat OG Ron C - Signs of lovemaking II (Screwed)

OG Ron C speaks

OG Ron C - F-Action - High Fade Selection

Chalie Boy - Original Boss Hogg

Den här sommarens största musikaliska behållning hade jag förmodligen av Chalie Boy, en smällfet karl från Calvert utanför Houston i Texas. Chalie Boy må vara fet men är i gengälld begåvad med en rå, naturligt kraftfull och därtill klassiskt gospelskolad soulröst som river omkull vilken belackare som helst.

"Shawty laugh and say im short and that I walk like a penguin, it really doesnt matter cause i leave her body tinglin."
- Chalie Boy "Im back"

Chalie Boys röst är verkligen unik i dagens hiphop och rnb-scen där det dominerande idealet just nu tycks vara flickaktigt späda mansröster och nervöst svajande robotharmonier. Inget fel i det men man undrar ibland var alla fantastiska soulröster tagit vägen.
Chalie Boy växte upp på 80 och 90-talet och är tydligt influerad av andra streetorienterade soulsångare som Nate Dogg och Houstons egna Big Moe vars sätt att omväxlande rappa och sjunga över beatet även påminner en del om Pimp Daddy från New Orleans och dennes studsiga Bouncerap. Jag lägger upp några av mina favoriter med förlagorna som alla borde ha;

Big Moe - Bar baby
Nate Dogg - One more day
Pimp Daddy - Pimp out 93

Chalie Boy blev upttäckt av Dj Bull från Houston i början 2000 som knöt honom till sin label Dirty 3rd. Han jobbade därefter några år med gruppen Freestyle Kingz och har sedan dess släppt ett gäng mixtapes. Chalie Boy sa i en intervju för ett par år sen att han medverkat på över 100 mixtapes, idag är det säkert lika många till. Jag har letat men inte fått tag i ett enda vettigt album med honom vilket verkligen är synd. Visserligen är albumformatet på väg bort men det känns sorgligt att Chalie boy verkar ha fastnat så totalt i Houstons mixtapeträsk. Det är inget fel på det träsket, mycket av den roligaste sydstatsmusiken kommer därifrån, men Chalie Boy skulle verkligen göra sig bra på ett välproducerat album där låtarna inte klippts ned till ett par minuter.
Nu pratas det om att någonslags skiva ska släppas med Chalie boy inom kort. Om det blir ett album eller mixtape återstår att se. En massa bra låtar har i alla fall läckt det senaste halvåret.
Jag lägger upp några av mina favoriter här:

Chalie Boy - I'm Back (Still Standin)
Chalie Boy - Bumpa Grill
Chalie Boy feat Chamillionaire - Call Me
Chalie Boy - 1st Time (You Put It In Your Deck)

1st Time är en fin hyllning till Dj Screw som kulminerar 02:18 då Chalie säger något i stil med; I bet you cityfolks didnt even think this lil´ol´countryboy knew nothing bout this mans music? För att sen räkna up alla Screwtapes han har. Väldigt roligt.

Tre remixer med Chalie Boy:

Lil' Keke Featuring Chalie Boy - I'm A G (Remix)
J-Dawg & Slim Thug Featuring Chalie Boy - Ride On 4's (Remix)
Chalie Boy Featuring Magno - Pullin' Up (Remix)

Risken finns ju att han aldrig slår större än så här men i mina ögon är Chalie Boy en av de största moderna soulsångarna. Arketypen för ett stort amerikanskt mästarsvin - Original Boss Hogg.

Jag lägger även upp en soft video som kom förra året också för den som vill se honom i aktion;