Coop MC - Home of the killers

Jag lyssnade på Big Moe´s födelsedagsscrewtape, Barre, som JB la upp härom dagen, och blev uppmärksam på en rappare som jag inte hört förut. Coop MC från Fort Worth i Texas, en kille som visade sig ha spelat in två mer eller mindre klassiska skivor med slapp och funkig sydstatsrap i mitten av 90-talet. Jag kan inte hitta någon som helst information om Coop MC eller vart han blev av, det enda som finns är den här inspirerade texten från hans andra skiva;

In the fall of 1996 the microphone was left open and thousands of MCs set sail for the rap industry. They came in search of an artist dream… to be the best.
One of them found it and developed a passion for instrumentals, money and power beyond his wildest dreams.
He was Orlando Priest. The world will know him by another name…COOP MC.

Därefter försvann han, vad det verkar, rakt in i fullständig obskyritet. Skivorna är i vilket fall Top Notch och Orlando Priest/Coop MC en klart underskattad rappare. Lyssna på ett par låtar eller sug ner båda skivorna på en gång.

Coop MC - Currency
Coop MC - Pretenders
Coop MC - Problems

Coop MC - Home of the killers (1994)
Coop MC - Currency (1996)

Lil Boosie - Long Clips & Choppers

Lil Boosie ft. Lil Phat - Clips & Choppers

"chopper (commonly pronounced choppa) is the nickname for the Thompson sub-machine gun a.k.a. the Tommy Gun. The word is derived from the sound it makes when being fired in full automatic mode which makes a chopping sound."

Den nya skivan är ute nu och var väl kanske inte riktigt vad den var cranked up to be. Det är något med Boosies röst, lite mer pressad på ett jobbigt sätt. Den var ju inte direkt någon smekning från början men jag vet inte. Texterna är det inget fel på, strictly gangsta rakt igenom. Det som förmodligen gläder mig mest är att han valt att ta med en av de yngsta rapparna på Trill Ent, den fantastiske Lil Phat, på en så pass stor del av skivan. Phat har en riktigt slapp och sluddrig röst kombinerat med en stil som har en hel del New Orleans bounce i sig, vilket gör att det låter hur fett som helst varenda gång han öppnar munnen.

Det finns några riktigt bra och en hel del rätt trista och jobbiga låtar på skivan men samtidigt, Boosie har ju hängt med ett tag nu så det är väl inget att deppa över direkt. Jag hoppas på Lil Phat istället, kronprinsen.

Kolla in låtlistan och lyssna på resten.

I Ain´t Takin No Loss

OG Avery, Big Pokey, & Lil C - I Aint Takin No Loss

Jag sitter och lyssnar igenom lite nya mixtapes i väntan på att Boosies skiva ska dyka upp. Här är ett från förra veckan som jag kan rekommendera. Det är den klassiska Screwed Up Click-rapparen Big Pokey som slagit sig ihop med ett par andra lokala förmågor. Bla Lil C, en ung rappare från norra Houston som gjort sig ett namn de senaste åren genom en rad spektakulära samarbeten med flera av Houstons tyngsta raplegender. En sådan är alltså Big Pokey som hängt med sedan början av 90-talet och spottat ur sig timmar av klassiskt tjock och släpig freestylerap i Dj Screws spartanska tegelbostad. En av originalmedlemmarna som varit med och flåsat något på i stort sätt varenda klassisk skiva som gruppen och dess affilierade grannar runt omkring södra Houston släppte under guldåren i slutet av 90-talet. Nu är Pokey kanske inte den från clicken som man fastnar för först men han är av det rätta virket i stil med Big Steve och Fat Pat och till skillnad från dem så är han fortfarande vid liv, även om det inte uppmärksammas så ofta nuförtiden. Han låter lite trött bitvis men det har han å andra sidan alltid gjort och där fungerar den unge och vitale Lil C som ett fint komplement. Dessutom gästas skivan av Lil Keke, Z-RO och ett helt gäng andra mer och mindre klassiska rappare från Houston. Gillar man den grejen så är det värt att göra lite plats för den här skivan bland alla Gucci och OJ da Juiceman-tapes som breder ut sig på disken.

Här är dessutom en gammal klassiker med Pokey och de andra för den som missat alltihop.

Big Pokey feat Mr. 3-2, Lil Keke & Big Moe - Ball N Parlay

Lil Boosie ft Baz Azz Ent - We Out Chea

En vecka kvar till Lil Boosies album Superbad släpps. Han pratade förut om att det här skulle bli ett album för tjejerna eftersom att det ändå bara är dem som köper skivor nuförtiden. Det är därför kul att han i promotionmaterialet istället konsekvent kör på med den vanliga smutsiga thugstilen. Som den här fantastiska intervjun från förra veckan där han bla. pratade om att trycka extacy i stjärten på sina tjejer. Eller de här videofilmerna som han spelat in med en märklig blandning av kriminella vänner med vapen, barn, och kamphundar bland enplansvillorna i Baton Rouge. Boosie sitter vad jag förstår i någon slags husarest i väntan på att ett domstolsbeslut angående vapeninnehav ska fällas om ett par veckor. Det förklarar kanske att den senaste månadens videofilmer spelats in runt husknuten men gör samtidigt den överdrivna vapenarsenalen något förbryllande.

Jag tycker visserligen inte att Boosie låter riktigt lika bra som han gjorde för ett par år sen, men den här kampanjen där han verkar ha bestämt sig för att framstå som den råaste och svinigaste skitstöveln i Louissiana är verkligen över all förväntan.

Lil Boosie ft. Lil Phat - Im A Dog