Z-Ro - Back like Crack

Idag släpps Z-Ro´s 12:e soloalbum Crack. Det låter ju som en hel del för en 29-årig kille men om man dessutom räknar in alla skivor han släppt tillsammans med andra rappare eller som medlem i grupperna; Guerilla Maab, Assholes by Nature och Screwed up Click samt diverse mixtapes och samlingar så är man lätt uppe i 30 - 40 skivor.
Folk häpnar ofta över att Lil Wayne kan spela in över 400 låtar per år men det är förmodligen fler rappare än man tror som har en sån stenhård arbetsmoral. Z-Ro menar på att han alltid försöker ligga på minst ett par inspelade låtar om dagen. Varje dag. Han snackar också om att langa sin musik som andra langar crack och uppmanar lyssnarna att sätta fyr på glaspipan och suga i sig den här nya skiten.

Jag är själv rätt hooked på Crack, som man säger. Det finns inga direkta hitlåtar och Z-Ro´s lite loja, melankoliska röst kanske inte alltid låter särskillt upphetsande. Det är ändå något med Z-Ro, sättet han omväxlande sjunger/rappar, mörkret i hans texter, den almänna dystopin, som får mig att känna en djup sympati för hans musik. Det är väldigt själfullt och smått hypnotiskt.

Jag kan rekomendera den som inte hört så mycket av Z-Ro att ladda ner samlingen som Noz på Cocaineblunts, världens bästa rapblogg, satte ihop för ett tag sen. Guerilla Maabs första skiva Rise är ett annat mindre mästerverk som ni kan hitta på den svenska gangstarapbloggen Chicken n Kalinka. Z-Ro´s förra skiva kan ni läsa om på Kinky Afro men det visste ni förhoppningsvis redan.

Två favoriter från skivan:

Z-Ro - The Mo city don
Z-Ro - 25 lighters