torsdag 14 april 2011
Fiend/ International Jones
Rapparen Fiend aka "Mr Whomp Whomp" slog igenom stort i slutet av 90-talet som en del av Master P´s rooster på New Orleans etiketten No Limit. Han gjorde sig känd som en brölande mistlur, en rå frustande naturkraft över funkiga bouncebeat och sålde omkring 1.4 miljoner ex av två klassiska skivor.
Men det där var länge sen och själv har jag aldrig varit förtjust i skrikiga flows. Fiend kom därför som en fullkomlig överraskning när han förra året dök upp med inte bara en ny och avslappnad stil utan ett helt nytt namn; International Jones. Han har, vad det verkar, låtit sig influeras av den nye samarbetspartnern och tillika tidigare "No Limit" medlemmen Currency och dennes Jet Set/Play Boy-tematik. Mycket lyckat. Tillsammans spelade de in en hel serie låtar på temat Flyin Iron - flygresor till Europa, vänthallar, jetplan, bilar och stånkade kvällar i Amsterdam. Allt ackompanjerat av monstruösa blåssektioner med lika mycket 70-talsfunk och New Orleansk storbandsorkester över sig som en mörkare östkustvibe.
Vad jag vet så kom det aldrig någon officiell sammanställning av projektet. Det har jag rättat till här, Flying Iron-sektionerna tillsammans med några av de bästa låtarna som Fiend läckte förra året. Samlingen leder helt naturligt fram till de två fantastiska mixtapes som Fiend har släppt hittills i år; "Tennis Shoes and Tuxedos" och "The Sweetest Hangover". Kolla även in de löjligt avslappnade musikvideorna som Fiend släppt den senaste månaden.
Fiend/ International Jones - Flying Iron - 2010
Fiend/ International Jones - Tennis Shoes and Tuxedos - 2011
Fiend/ International Jones - The Sweetest Hangover - 2011
måndag 5 oktober 2009
Z-Ro - Cocaine Mixtape
Z-Ro - Cocaine Mixtape High Fade Selection
Ett nytt mixtape med Z-Ro slog ner som en dagsedel i Söndags utan någon som helst förklaring. Plötsligt och överraskande särskilt som Z-Ro den senaste tiden befunnit sig i en tryckt situation med sitt bolag Rap-A-Lot. Han är tydligen missnöjd med att de hela tiden skjuter upp hans releasedatum och har beklagat sig i olika sammanhang över att de inte betalar honom som de ska. Rap-A-Lot å sin sida har inte svarat något officiellt men i somras dök det upp rykten om att det var bossen J Prince som låg bakom en omtalad misshandel Z-Ro utsattes för utanför en restaurang i Houston. De skulle ha släppt hans nya skiva Heroin i somras, nu pratas det om allt från oktober, november till inte alls överhuvudtaget.
Mycket snack som vanligt och inget överraskande när det gäller varken Rap-A-Lot, som är kända för att strula till det för sina artister, eller Z-Ro som är känd för att strula till det i största allmänhet. Det här mixtapet är i vilket fall ett mysterium då det inte är officiellt släppt av Rap-A-Lot och inte heller verkar vara auktoriserat av Z-Ro. Istället står en mystisk Dj Drama Queen som upphovsman. Denne vagt feminina karaktär har dessutom försett majoriteten av låtarna med flåsiga ljudtaggar i dålig kvalité vilket gör det hela än mer förbryllande. Man får en känsla av att det här är musik som hamnat i helt fel händer. I värsta fall så är det låtar som skulle ha varit med på Heroin vilket då skulle kunna äventyra det projektet.
Cocaine innehåller ett tjockt och svårforcerat material spritt över två skivor till hälften bestående av nya, bitvis fantastiska låtar, som blandats upp med en brokig blandning av gamla ompaketerade bitar från andra skivor, screwade klassiker och intervjuinspelningar. Efter ett par dagars bearbetning har jag lyckats hacka ner det hela till endast en skiva, utan det mest aparta, spretande och återanvända materialet. Vad som är kvar är en ny skiva som är bland det bästa jag hört av Z-Ro på länge. Tunga och rökiga låtar med hyllningar till Z-Ro´s musikaliska familjer; Screwed Up Click och Street Military, där han låter sitt nya alias Rother Vandross flöda över i ohämmade harmonier. Jag har hört att vissa föredrog den unga snabbspottande Z-Ro men själv anser jag att han på ett helt förbluffande, och för rappare unikt, sätt bara blir bättre för varje år som går. Han mognar som en rökig tunna sprit och vad som växer fram är alla de kvalitéer som odlades i Dj Screws kollektiv på 90-talet; en rå, spontan och opolerad, känslosamt soulig gospelfunk. Det finns få rappare som personifierar det SUC stod för bättre. Z-Ro lyckas nästan alltid lägga ner så mycket av sig själv i sin musik att det överskuggar allt annat i ljudbilden. Att lyssna konstant under ett par dagar är som att ha Z-Ro själv trampandes runt i lägenheten, sittandes i soffan eller missnöjt ätandes ur förpackningarna i köket.
Plus för det feta omslaget och den fantastiska gästlistan med SUC-medlemmar. Det enda som saknas är Lilla Keke.
Orginaltapet finns här
tisdag 15 september 2009
Coop MC - Home of the killers
Jag lyssnade på Big Moe´s födelsedagsscrewtape, Barre, som JB la upp härom dagen, och blev uppmärksam på en rappare som jag inte hört förut. Coop MC från Fort Worth i Texas, en kille som visade sig ha spelat in två mer eller mindre klassiska skivor med slapp och funkig sydstatsrap i mitten av 90-talet. Jag kan inte hitta någon som helst information om Coop MC eller vart han blev av, det enda som finns är den här inspirerade texten från hans andra skiva;
In the fall of 1996 the microphone was left open and thousands of MCs set sail for the rap industry. They came in search of an artist dream… to be the best.
One of them found it and developed a passion for instrumentals, money and power beyond his wildest dreams.
He was Orlando Priest. The world will know him by another name…COOP MC.
Därefter försvann han, vad det verkar, rakt in i fullständig obskyritet. Skivorna är i vilket fall Top Notch och Orlando Priest/Coop MC en klart underskattad rappare. Lyssna på ett par låtar eller sug ner båda skivorna på en gång.
Coop MC - Currency
Coop MC - Pretenders
Coop MC - Problems
Coop MC - Home of the killers (1994)
Coop MC - Currency (1996)
fredag 11 september 2009
Lil Boosie - Long Clips & Choppers
Lil Boosie ft. Lil Phat - Clips & Choppers
"chopper (commonly pronounced choppa) is the nickname for the Thompson sub-machine gun a.k.a. the Tommy Gun. The word is derived from the sound it makes when being fired in full automatic mode which makes a chopping sound."
Den nya skivan är ute nu och var väl kanske inte riktigt vad den var cranked up to be. Det är något med Boosies röst, lite mer pressad på ett jobbigt sätt. Den var ju inte direkt någon smekning från början men jag vet inte. Texterna är det inget fel på, strictly gangsta rakt igenom. Det som förmodligen gläder mig mest är att han valt att ta med en av de yngsta rapparna på Trill Ent, den fantastiske Lil Phat, på en så pass stor del av skivan. Phat har en riktigt slapp och sluddrig röst kombinerat med en stil som har en hel del New Orleans bounce i sig, vilket gör att det låter hur fett som helst varenda gång han öppnar munnen.
Det finns några riktigt bra och en hel del rätt trista och jobbiga låtar på skivan men samtidigt, Boosie har ju hängt med ett tag nu så det är väl inget att deppa över direkt. Jag hoppas på Lil Phat istället, kronprinsen.
Kolla in låtlistan och lyssna på resten.
tisdag 8 september 2009
I Ain´t Takin No Loss
OG Avery, Big Pokey, & Lil C - I Aint Takin No Loss
Jag sitter och lyssnar igenom lite nya mixtapes i väntan på att Boosies skiva ska dyka upp. Här är ett från förra veckan som jag kan rekommendera. Det är den klassiska Screwed Up Click-rapparen Big Pokey som slagit sig ihop med ett par andra lokala förmågor. Bla Lil C, en ung rappare från norra Houston som gjort sig ett namn de senaste åren genom en rad spektakulära samarbeten med flera av Houstons tyngsta raplegender. En sådan är alltså Big Pokey som hängt med sedan början av 90-talet och spottat ur sig timmar av klassiskt tjock och släpig freestylerap i Dj Screws spartanska tegelbostad. En av originalmedlemmarna som varit med och flåsat något på i stort sätt varenda klassisk skiva som gruppen och dess affilierade grannar runt omkring södra Houston släppte under guldåren i slutet av 90-talet. Nu är Pokey kanske inte den från clicken som man fastnar för först men han är av det rätta virket i stil med Big Steve och Fat Pat och till skillnad från dem så är han fortfarande vid liv, även om det inte uppmärksammas så ofta nuförtiden. Han låter lite trött bitvis men det har han å andra sidan alltid gjort och där fungerar den unge och vitale Lil C som ett fint komplement. Dessutom gästas skivan av Lil Keke, Z-RO och ett helt gäng andra mer och mindre klassiska rappare från Houston. Gillar man den grejen så är det värt att göra lite plats för den här skivan bland alla Gucci och OJ da Juiceman-tapes som breder ut sig på disken.
Här är dessutom en gammal klassiker med Pokey och de andra för den som missat alltihop.
Big Pokey feat Mr. 3-2, Lil Keke & Big Moe - Ball N Parlay
måndag 7 september 2009
Lil Boosie ft Baz Azz Ent - We Out Chea
En vecka kvar till Lil Boosies album Superbad släpps. Han pratade förut om att det här skulle bli ett album för tjejerna eftersom att det ändå bara är dem som köper skivor nuförtiden. Det är därför kul att han i promotionmaterialet istället konsekvent kör på med den vanliga smutsiga thugstilen. Som den här fantastiska intervjun från förra veckan där han bla. pratade om att trycka extacy i stjärten på sina tjejer. Eller de här videofilmerna som han spelat in med en märklig blandning av kriminella vänner med vapen, barn, och kamphundar bland enplansvillorna i Baton Rouge. Boosie sitter vad jag förstår i någon slags husarest i väntan på att ett domstolsbeslut angående vapeninnehav ska fällas om ett par veckor. Det förklarar kanske att den senaste månadens videofilmer spelats in runt husknuten men gör samtidigt den överdrivna vapenarsenalen något förbryllande.
Jag tycker visserligen inte att Boosie låter riktigt lika bra som han gjorde för ett par år sen, men den här kampanjen där han verkar ha bestämt sig för att framstå som den råaste och svinigaste skitstöveln i Louissiana är verkligen över all förväntan.
Lil Boosie ft. Lil Phat - Im A Dog
fredag 24 april 2009
söndag 19 april 2009
Lil Boosie - Thug Passion Mixtape
Lil Boosie - Thug Passion Mixtape - 2009
Det var bara ett par veckor sen Lil Boosie släppte sitt officiella mixtape "Superbad: The Return of Mr. Wipe Me Down", uppladdningen inför det kommande albumet "Superbad" som är planerat att släppas i sommar. Det är förmodligen en ganska osäker prognos som hänger på huruvida den nya singeln "Loose as a Goose" lyckas växa på klubbarna eller inte. Promotionvideon där Boosie svänger förvirrat med benet i något slags "Stanky Legg" manér är inte direkt övertygande.
Härom dagen dök det hursomhelst upp nytt material. "Thug Passion - The Mixtape" är inte lika styrt som "Superbad", det låter mer som en samling läckt studiomaterial och saknar alla kredits till gästartister, producenter osv. Jag läste någonstans att det här var material från Boosies nya projekt Bad Azz Ent, de har en ful myspace med lite information här.
Ljudkvaliteten och produktionerna varierar en del men"Thug Passion" känns ändå förhållandevis sammanhållen och tilltalar mig spontant mer än Superbad som, även om flera av låtarna var riktigt bra, spretade hårt åt olika håll. Slår man samman de bästa av de 40 låtar som läckt den senaste månaden så ser det hursomhelst lovande ut inför den kommande skivan.
Boosie verkar det heller inte gå någon nöd på, här är en video från förra helgen då han satte fart på 38,000 $ på wal-mart inför en lokal påskfest.
Fler bilder från Boosies barnkalas...
onsdag 8 april 2009
torsdag 2 april 2009
Do Ya Like St. Ides?
Lite mer roligt material från början av 90-talet. Maltdryckstillverkaren St.Ides producerade en hel del fantastisk reklam mellan 1989 och 1995. De värvade producenterna E-Swift, Dj Pooh och rapparen King Tee och gav dem en tillräckligt fet budget för att få med sig majoriteten av de största rapparna i början av 90-talet. Kolla in den sjuka listan lite längre ner.
En sån här kampanj hade förmodligen kunnat bli helt fel om det handlat om någon läsk eller gymnastikskor istället för en stark och lågklassig alkohol. De gästande artisterna verkar dessutom ha fått mer eller mindre fritt spelrum att göra sin egen grej, oftast lekfulla och humoristiska freestyles på temat St. Ides eller maltvarianter av aktuella hitlåtar. "My Malt´s Playin Tricks On Me" med Geto Boys eller "The Brew Took Me Under" med MC Eiht tex.
Reklamen blev naturligtvis oerhört populär och St. Ides i sin tur hårt kritiserade för att de marknadsförde billig alkohol med hjälp av artister vars fans ofta var minderåriga ungdomar. Kampanjen lades ner definitivt 1995 men kan avnjutas i hyfsad kvalitet än idag. Tack för det St.Ides, om det hade varit möjligt så skulle jag ha öppnat en 40 oz också men det är dessvärre inte lika lätt.
Här är en samling med 30 av de korta reklaminspelningar som sändes på radio, nedan följer också några av reklamfilmerna som spelades in för Tv.
St. Ides Malt Liquor Old School Rap Commercials
01. King Tee-St. Ides
02. King Tee/DJ Pooh-Forty Ounce Fit for a King
03. King Tee/DJ Pooh-Tha Bomb Malt Liquor
04. King Tee/E-Swift Do Ya Like St. Ides?
05. King Tee-Do You Wanna Go To The Liquor Store?
06. E-Swift/King Tee-Let's Have Some St. Ides
07. Ice Cube/King Tee-Get Your Girl In The Mood Quicker
08. Ice Cube/DJ Pooh/E-Swift S.T. Crooked I.D.E
09. Yo Yo & Cube-Femalt Liquor
10. Ice Cube/Pooh-All I want for Christmas
11. Ice Cube-Jackin for Malt Liquor
12. Ice Cube-We don't want no 8-ball
13. Ice Cube-Wish They'd Come up with a 12-Pak
14. Cube/Pooh-Blind Fold Test
15. Eric B & Rakim-Real Men's Drink
16. Rakim-Get Some...
17. Yo Yo/King Tee-You Need A Six-Pack
18. EPMD/Ice Cube-East meets West Malt Liquor
19. Erick Sermon-40 oz or a can
20. Kool G Rap/DJ Pooh/Sir Jinx-Getta Grip. Take A Sip
21. Geto Boys/Cube-5th Ward/South Central Malt
22. Geto Boys-My Malt's Playin' Tricks On Me
23. Snoop Doggy Dogg-St Ides in the LBC
24. Warren G-When We Sippin' On Tha Brew
25. Nate Dogg-Drank Anthem
26. MC Eiht-The Brew Took Me Unda
27. Scarface-Drankin Toon
28. Wu-Tang Clan-Shaolin Brew
29. Snoop Doggy Dogg-Dogg Food n Drank
30. Ice Cube-Crooked I for All Ages
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)