Jag skulle också vilja uppmärksamma folk på att bloggen Cocaineblunts nu är tillbaka efter ett par månaders träda. De flesta som läser den här bloggen vet säkert redan vad jag pratar om, ni andra kolla in. Det är en av få hiphopbloggar som verkligen tar musiken på allvar och inte bara sprider allmän gossip och dagsfärsk mp3. Noz som driver bloggen fokuserar istället på artisterna och lyfter ofta fram udda personlighteter som övrig presspöbel sovit på.
Edit; Pallar inte att göra en till post men Trey har precis flippat T.I.´s Live your life. Den där jävla samplingen altså, synd på ett så bombastiskt beat. Trey gör det hursomhelst bra som vanligt.
Det har läckt en ny freaky låt med Nutt da Kid, som jag skrev om för ett par veckor sen, och Lil Wayne. Wayne bidrar visserligen bara med några förvirrade, gutturala väsningar i bakgrunden men det gör inte så mycket, Nutt da kid bär upp den här låten bra själv.
Som en liten bonus för den som gillar RnB och tycker att det är tröttsamt med allt snack om Texas så lägger också upp orginalet till Dj DMD´s version av 25 lighters, den slicka new jack swing klassikern Nite and day med Al B. Sure. Al B. Sure är en fantastisk artist med ett stenhårt namn och en frisyr som även den är sjukt fresh. Namsayin?
25 Lighters, titeln på ett av de bästa spåren från Z-Ros nya skiva Crack, härstammar från några av Texas absolut största hiphopklassiker. Det blir kanske lite insnöat men jag tänker redogöra för hur det hela började här.
Uttrycket 25 lighters dök upp första gången 1996 på Dj Screws tape Leaning on a switch i en fantastisk freestyle med Lil Keke och Big Pokey. Dj DMD en rappare och producent från Port Arthur, som bland annat jobbat en del med UGK, hängde med Screw och hans posse och plockade upp temat i sin egen monsterhit 25 Lighters där han gästades av Lil Keke och Fat Pat från SUC. Låten spelades in 1998 men släpptes på skivan Twenty Two: P.A Worldwide ett år senare. Under tiden hade Fat Pat blivit brutalt nedskjuten i en driveby vilket bidrog till att boosta myten kring låten. I videon som kom 1999 har man varit tvugna att klippa in arkivmaterial på Fat Pat. Lil Keke och Dj DMD mimar med i hans verser. Det är sorgligt men ger låten en en helt annan dimension.
Ingen visste riktigt vad 25 Lighters betydde även om de flesta misstänkte att det hade något att göra med att sälja större mängder crack cocain. Dj DMD säger själv diplomatiskt i en intervju;
"I wanted it to mean ... to be a symbol for, uh, just people getting their money on, getting their hustle on," he says. "Working a nine-to-five or you doing whatever, you know. I'm just trying to get people to concentrate on getting their money on in a feel-good type of way. You know what I mean, '25 Lighters' is just like a symbol of that. 'Cause if you really think about it, how can lighters get you paid anyway?
Låten blev hursomhelst en jättehit i Texas och det har kommit en mängd remixer och låtar som samplar den. Swishahouse, Michael 5000 watts label, har gjort en egen mix med Slim Thug som på sätt och vis förenar houstons södra och norra sida. Lil Keke har spelat in en ny fet version på ett mixtape från 2006 efter att han själv gått över till Swishahouse. Trae samplar delar av Fat Pats vers i låten Swang som är en hyllning till Fat Pat, Dj Screw och SUC. Swang blir extra ödesmättad då den gästas av Big Hawk, Fat Pats bror, även han en orginalmedlem från SUC, som sköts till döds på ett obehagligt snalikt sätt strax efter att Swang hade spelats in. Remixen av Swang gästas av Pimp C som ju som bekant också gick bort förra året.
Förra året kom det en nice RnB-version som heter 25 candles med en upncomming houstonsångare som heter Tony J, hans debutalbum kommer snart så håll utkik efter honom.
Sist men inte minst har vi då Z-Ros nya version där han lägger en freestyle på en remix av samma beat som Dj screw använde i sin första version. Det vemodiga beatet passar Z-Ro perfekt och hans sång är som sagt helt fantastisk. En klar favorit just nu.
Flera bra låtar har läckt från Devin the Dudes nya skiva Landing Gear som släpps den 7:e oktober. Förra veckan var det I dont chase em med Snoop och nu den här fina hyllningen till att puffa kush tillsammans med New York rapparen Smoke DZA.
Trey Songz är missförstådd, illa behandlad av sin bögiga styvfarsa, idiotiska skivbolagsmänniskor, problem med polisen och album som läggs på is. All skit avhandlas över remaken på Lil Waynes Misunderstood (Nina Simones Dont let me be misunderstood).
Riktigt så illa är det säkert inte men faktum är att det gått bra mycket sämre för Trey än tex Ne-Yo och Chris Brown som slog igenom samtidigt. Treys senaste skiva Trey Day, som kom för ett år sen ganska exakt, sålde ca 350 000 ex i USA medan Chris Browns skiva Exclusive, som kom ungefär samtidigt, sålde 2 634 000 ex worldwide. En orättvis och konstig jämförelse kanske men ur Trey´s eget perspektiv är han i alla fall rysligt underskattad.
Saken är den att Trey Songz är mycket bättre än alla andra unga RnB-sångare. Den rättmädiga innehavaren av titeln "The prince of RnB". Alla vet det och jag säger det, sen kan någon annan säga vad den vill.
Treys nästa skiva Ready skulle komma i år men lär inte dyka upp förens nästa då den inte fått något releasedatum ännu. Under tiden underhåller Trey sig själv och fansen med att spotta ur sig egna versioner på andras låtar. Jag lägger upp den senaste och ett par andra som kommit under sommaren. Jag kan även rekomendera mixtapet Diary of Songz som kom i somras och innehåller en massa av Treys remixer och gästinhopp på andras låtar, snyggt mixat utan jobbigt dj-brölande. Trey Songz - Misunderstood Trey Songz - Gotta believe it Trey Songz - Cuddy Buddy
Idag släpps Z-Ro´s 12:e soloalbum Crack. Det låter ju som en hel del för en 29-årig kille men om man dessutom räknar in alla skivor han släppt tillsammans med andra rappare eller som medlem i grupperna; Guerilla Maab, Assholes by Nature och Screwed up Click samt diverse mixtapes och samlingar så är man lätt uppe i 30 - 40 skivor.
Folk häpnar ofta över att Lil Wayne kan spela in över 400 låtar per år men det är förmodligen fler rappare än man tror som har en sån stenhård arbetsmoral. Z-Ro menar på att han alltid försöker ligga på minst ett par inspelade låtar om dagen. Varje dag. Han snackar också om att langa sin musik som andra langar crack och uppmanar lyssnarna att sätta fyr på glaspipan och suga i sig den här nya skiten.
Jag är själv rätt hooked på Crack, som man säger. Det finns inga direkta hitlåtar och Z-Ro´s lite loja, melankoliska röst kanske inte alltid låter särskillt upphetsande. Det är ändå något med Z-Ro, sättet han omväxlande sjunger/rappar, mörkret i hans texter, den almänna dystopin, som får mig att känna en djup sympati för hans musik. Det är väldigt själfullt och smått hypnotiskt.
Jag kan rekomendera den som inte hört så mycket av Z-Ro att ladda ner samlingen som Noz på Cocaineblunts, världens bästa rapblogg, satte ihop för ett tag sen. Guerilla Maabs första skiva Rise är ett annat mindre mästerverk som ni kan hitta på den svenska gangstarapbloggen Chicken n Kalinka. Z-Ro´s förra skiva kan ni läsa om på Kinky Afro men det visste ni förhoppningsvis redan.
Det hände mig något märkligt för en liten stund sedan. Jag hade precis diskat och satt mig ner för att koppla av med en muffin och ett glas mjölk. Jag fick för mig att lyssna på en ny skiva som läckt för ett par dagar sedan med en tjej som heter Jazmine Sullivan. Hon har visst någon stor hit, en video med Missy Elliot och promotas flitigt av Sony/BMG. Hursomhelst jag sätter på skivan och börjar äta på muffinen när jag plötsligt känner mig helt konstig. Det hugger till inombords, huvudet blir tungt och ögonen börjar vattnas som när man skalar en lök. Jag förstår ingenting, undersöker min muffin tills jag upptäcker att det är musiken som fått mig att må så här. Jag har varit med om det förut men kan inte minnas när det hände sist. Ganska obehagligt eller hur?
Jag kan inte riktigt avgöra om det är en bra skiva eller inte men hon har en viss kvalité som sångare som åtminstone fick mig att bli helt fucked för en stund. Det händer inte så ofta.
I mitten av 90-talet när Dj Screw vände upp och ner på hiphopscenen i Houston med sina Screwtapes så uppstod det en märklig situation. Houston är uppdelat i två separerade geografiska områden som länge varit i fejd med varandra. Bodde man i norra Houston så kunde man därför inte lyssna på Dj Screws omtalade mixtapes utan att folk kollade snett eftersom att han kom från den södra sidan av stan. Folk lyssnade ändå, i smyg, och frustrationen på gatorna i norra Houston växte. Pressen blev till slut för stor för lokala Djs som kände sig tvugna att erbjuda nerpitchad musik även i stadens norra delar. Michael 5000 watts och OG Ron C började göra sina egna mixar men till en början under annan identitet eller, som i Ron C´s fall, annan genre. Dj Screw må ha varit pionjären, skaparen av all för långsamt spelad musik, men OG Ron C var först med "Screwed RnB". Norra Houstons egen flavour.
Att lyssna på screwad rnb är en helt annan grej än att lyssna på screwad rap. Det skiljer sig i stort sett lika mycket åt som att lyssna på musiken i normal hastighet. Den redan softa rnbn blir tung och trögflytande, kvinnor låter som män och män låter som Barry White. Det tar eventuellt ett par minuter att ställa om men när man har gjort det så uppstår ett harmoniskt välbefinnande. Mitt i allt detta så dyker OG Ron C´s slappa röst upp med jämna mellanrum, han skrattar belåtet och hälsar till alla äkta kvinnor och spelare där ute. Alltid med en minutiös fingertoppskänsla för vilka låtar som är hetast för dagen.
OG Ron C´s klassiska mixtapeserie Fuck Action (senare F-Action), nådde i våras sitt klimax med seriens 50:e(!) kapitel. Ett storslaget magnum opus på 4 cd-skivor som Ron C meddelade skulle bli seriens sista verk, bara för att en månad senare överraska med F-Action 51.
Vad som är intressant med F-Action 50 är att Ron C här inte bara begränsar sig till rnb, han screwar all möjlig vidrig skit som James Blunt, Nine inch nails och Alanis Morisette. Resultatet är smått bisarrt och väldigt roligt.
Jag har gjort er en tjänst och valt ut mina favoriter från det senaste mixtapet. Den som fortfarande är tveksam kan börja med att ladda ner Tyrese och R kellys Lovemaking II och några samples av Ron C´s slappa mellansnack. Den som istället vill ha mer kan ju gå in på mixtapetorrent.com och söka på OG Ron C. Tyrese & R Kelly feat OG Ron C - Signs of lovemaking II (Screwed)
Snoop håller stilen trots påhoppen. Alchemists nya är en av de mörkaste produktioner som har gjorts i år. Han måste haft Annah Björk i åtanke när han fingrade på den där subbasen.
T-Pains andra singel är en besvikelse på många sätt. Dels för att den numera skittråkiga rapparen Ludacris är med på låten, dels för att titeln fick mig att tro att T-Pain skulle göra en rökig Dj Screw hyllning i stil med Lil Waynes fantastiska Me & My Drank. Nu blev det istället någon slags trisst experimentlåt med lite försiktiga Chop&Screw element. Varför inte bara löpa linan ut och skruva upp låten totalt?
Har ni missat den fantastiska Lil Wayne låten så ta den också. Dessutom lite original chopped & screwed T-Pain.
Jag blir tvungen att göra ett litet avbrott från veckans Texastema och istället uppmärksamma den här sångaren/ låtskrivaren från L.A.
James Fauntleroy är en up and coming kille som är knuten till superproducenterna The Underdogs. Han har bland annat skrivit den pösiga mastodont-balladen No Air med Jordin Sparks och Chris Breezy. Det är just den här typen av smäktande ballader som är Fauntleroys grej. Den sortens musik man vill ha i lurarna när när man cyklar fort ner för en backe eller springer full på natten och det regnar. Namsayin?
Idag har det dykt upp ett gäng låtar av Fauntleroy producerade av Timbaland som håller en överraskande hög kvalitet. Fauntleroy har tidigare gästat på Back Together från Timbalands kommande skiva Shock Value 2 och även den var ju som bekant jävligt fet. Jag har inte varit något direkt fan av Timbalands musik de senaste åren men nu är jag eventuellt beredd på att ge den här nya skivan en chans. Förhoppningsvis så kan vi även hoppas på ett debutalbum från James Fauntleroy inom en inte allt för avlägsen framtid.
Några av låtarna + några av de andra låtarna + märklig video med en helt stånkad Fauntleroy i studion:
Den här sommarens största musikaliska behållning hade jag förmodligen av Chalie Boy, en smällfet karl från Calvert utanför Houston i Texas. Chalie Boy må vara fet men är i gengälld begåvad med en rå, naturligt kraftfull och därtill klassiskt gospelskolad soulröst som river omkull vilken belackare som helst.
"Shawty laugh and say im short and that I walk like a penguin, it really doesnt matter cause i leave her body tinglin." - Chalie Boy "Im back"
Chalie Boys röst är verkligen unik i dagens hiphop och rnb-scen där det dominerande idealet just nu tycks vara flickaktigt späda mansröster och nervöst svajande robotharmonier. Inget fel i det men man undrar ibland var alla fantastiska soulröster tagit vägen.
Chalie Boy växte upp på 80 och 90-talet och är tydligt influerad av andra streetorienterade soulsångare som Nate Dogg och Houstons egna Big Moe vars sätt att omväxlande rappa och sjunga över beatet även påminner en del om Pimp Daddy från New Orleans och dennes studsiga Bouncerap. Jag lägger upp några av mina favoriter med förlagorna som alla borde ha; Big Moe - Bar baby Nate Dogg - One more day Pimp Daddy - Pimp out 93
Chalie Boy blev upttäckt av Dj Bull från Houston i början 2000 som knöt honom till sin label Dirty 3rd. Han jobbade därefter några år med gruppen Freestyle Kingz och har sedan dess släppt ett gäng mixtapes. Chalie Boy sa i en intervju för ett par år sen att han medverkat på över 100 mixtapes, idag är det säkert lika många till. Jag har letat men inte fått tag i ett enda vettigt album med honom vilket verkligen är synd. Visserligen är albumformatet på väg bort men det känns sorgligt att Chalie boy verkar ha fastnat så totalt i Houstons mixtapeträsk. Det är inget fel på det träsket, mycket av den roligaste sydstatsmusiken kommer därifrån, men Chalie Boy skulle verkligen göra sig bra på ett välproducerat album där låtarna inte klippts ned till ett par minuter.
Nu pratas det om att någonslags skiva ska släppas med Chalie boy inom kort. Om det blir ett album eller mixtape återstår att se. En massa bra låtar har i alla fall läckt det senaste halvåret.
Jag lägger upp några av mina favoriter här:
1st Time är en fin hyllning till Dj Screw som kulminerar 02:18 då Chalie säger något i stil med; I bet you cityfolks didnt even think this lil´ol´countryboy knew nothing bout this mans music? För att sen räkna up alla Screwtapes han har. Väldigt roligt.
Risken finns ju att han aldrig slår större än så här men i mina ögon är Chalie Boy en av de största moderna soulsångarna. Arketypen för ett stort amerikanskt mästarsvin - Original Boss Hogg.
Jag lägger även upp en soft video som kom förra året också för den som vill se honom i aktion;
Den senaste månaden har ett tiotal låtar läckt från ett kommande mixtape med Lil Wayne och en kille som heter Nutt da Kid aka Kid Kid aka Peanut. Han var tidigare med i gruppen Squad Up som Wayne släppte ett gäng mixtapes med för 5-6 år sen. En skiva var på gång med gruppen men tydligen så blev det en tråkig stämning mellan Wayne och de andra killarna som menade på att Wayne snodde allt rampljus. Nutt ska tex ha sagt; "Like if you were at a concert, and Gudda (Sqad Up) was spittin and everybody was sayin his lines, Wayne would get upset. Like we would get on the bus and Wayne would be like, "Who the fuck is you?! Oh you think you hot!?"" Hursomhelst, projektet las ned och Wayne släppte sin första Carter-skiva strax efter. På nätet ser man ibland folk som gnäller över det här. Att Wayne var hårdare förr och som allra bäst med Squad Up osv. Man kan därför föreställa sig att det irriterar folk en del att Nutt inte bara hookat med Wayne igen utan också tagit efter hans senare mer flippade rapstil.
Nöten/ barnet (Nötbarnet?) fnissar, gurglar, mumlar eller autotune-sjunger på samma lite efterblivna sätt som Wayne på de flesta av de låtar som läckt från tapet. Gillar man inte Lil Waynes senare grejer så gillar man förmodligen inte det här heller. Om man istället, som jag, uppskattar den här smutsiga lite råa och bluesiga stilen och knarkigt sydstatsgitarrgnissel så har man ett, förhoppningsvis, grymt mixtape att se fram emot inom en snar framtid.
Atozzio (th) är en ung kille från Florida som har blivit en av mina absoluta favoritsångare det senaste året. Han har inte släppt sin debut ännu men är signad till producenten Rodney Jerkins Darkchild-label och har gjort sig ett namn som en av branschens mest lovande låtskrivare.
Hursomhelst han har en ljus och fin röst som jag gillar att lyssna på. Den är väldigt mjuk och len men ändå kraftfull på ett härligt sätt. No homo.
I dont luv you är en relativt ny låt som riktar sig till den där efterhängsna tjejen som inte fattar att Atozzio bara latjade med henne, i själva verket är han ju som pistolen i hölstret med sin vanliga tjej.
Range Rover är en soft men lite fånig låt som handlar om att dra in cash och kunna köpa sig sin första egna bil, en Range Rover såklart, att köra runt i hooden med. Atozzio feat I-15 - Range rover Obs Ny länk nedanför
I-15 som Atozzio teamar upp med har släppt en annan låt nyligen som jag gillar. I Drug of Choice liknas tjejen vid alla sköna droger som killarna gillar softa ner på. Your my swishasweet, purple codein osv. When Im with you its whatever, I wont stop until Im stoned crazy high, take me away to paradise. Den där stilen. I-15 - Drug of Choice
När jag är inne på det här spåret så kan jag lika gärna slänga upp lite andra easysqueesing boybandlåtar. Snuskiga Pleasure P, den fd ledsångaren från Pretty Rickie, har gjort en bra låt om att han är tjejens boyfriend no 2. Den första killen vet inte riktigt vad han pysslar med, Pleasure P däremot slänger upp henne på diverse möblemang, fotar henne med kameran och gör allt det där som tjejer förmodligen tycker är soft. Pleasure P - Boyfriend no 2 Obs Ny länk nedanför
Vad som händer med Ushers projekt One Chance har jag ingen aning om men gruppens sångare Rob släpper ur sig grymma låtar precis hela tiden. Här en Black Sox producerad låt om att hitta tjejen nummer ett. Helt ointressant och värdelös text men vad spelar det för roll egentligen? Det är en skön låt hursomhelst.
Folk var inte helt belåtna med Ushers senaste skiva Here i stand. Det har klagats en del på att han har gift sig också. Vissa menar på att tjejen i fråga, Tameka, inte är tillräckligt fresh och att Usher svalnat av rejält som sexsymbol. Folk snackar å andra sidan mest en massa strunt. På den här videon ser man klart att Usher fortfarande är den hetaste snubben i gamet. Dessutom har han en ny skiva på gång för 2009 där han ska gå mer på den klubbiga linjen. Mer dans och mindre ballader alltså.
Här en T-Pain producerad låt som varken är Top Notch eller helt ny. För att den är fin bara.
Folk var inte helt belåtna med Ushers senaste skiva Here i stand. Det har klagats en del på att han har gift sig också. Vissa menar på att tjejen i fråga, Tameka, inte är tillräckligt fresh och att Usher svalnat av rejält som sexsymbol. Folk snackar å andra sidan mest en massa strunt. På den här videon ser man klart att Usher fortfarande är den hetaste snubben i gamet. Dessutom har han en ny skiva på gång för 2009 där han ska gå mer på den klubbiga linjen. Mer dans och mindre ballader alltså.
Här en T-Pain producerad låt som varken är Top Notch eller helt ny. För att den är fin bara.
Det har tidigare pratats om att en kombinationsskiva med Birdman och Rick Ross skulle släppas i slutet av året under namnet "Bald Eagles Flying High". Det lät ungefär lika troligt att projektet skulle gå igenom som Birdmans collaboration med R. kelly för ett par år sen men för någon vecka sedan dök första singeln, Sun come up feat. T-pain & Glasses malone, upp. Skivan går nu istället under namnet "The H - Best of both offices" och det ryktas om ett filmprojekt med samma namn. Det är trisst att de spolade den fantastiska Bald Eagles titeln men Sun come up är å andra sidan en jävligt bra låt tack vare T-Pain, Rawss och Malone. Birdman låter trött och oinspirerad men det är helt ok för mig så länge han styr upp såna här samarbeten.
Giorgiarapparen Jody Breeze är på gång med ett nytt album och promotar händelsen med ett mixtape som släpptes härom dagen. Jody, vars grupp Boyz N Da Hood slog igenom för ett par år sen, har tröttnat på att gruppens övriga (f.d) medlemmar; Young Jeezy och Gorilla Zoe, fått all uppmärksamhet och meddelar redan i introt att det inte hade funnits någon Young Jeezy, Gorilla Zoe eller Yung Joc heller för den delen om det inte hade varit för honom, Jody breeze.
Jag tycker personligen att det är på tiden att Jody går solo och visar de andra pajasfigurerna vem som är den tightaste rapparen från Boyz N Da Hood. Knäppa röster i all ära, ett efterblivet och grötigt flow kan vara roligt att lyssna på, men det har gått total inflation på stora, väsande karlar i sydstaterna. Kolla bara på Gucci Mane, Shawty Lo, Gorilla Zoe, Blood raw och Jeezy. Det Spelar ingen roll att "The Recession" är en grym skiva, jag pallar inte att lyssna på det där hesa raspet i mer än ett par minuter.
No more secrets är stenhård countryboygangsta och lovar gott inför det kommande albumet. Pistolskotten smattrar och Jody Breeze kastar en massa fula förolämpningar omkring sig som brukligt inför ett skivsläpp. Det blir roligt på Mr carter där han inte vill dissa Lil Wayne men menar på att han själv aldrig skulle kyssa sin egen farsa.
A hi-top fade is a style of haircut where hair on the sides is cut off or kept very low and hair on the top of the head is very long. The hi-top has been a trend symbolizing the Golden Era of Hip Hop and urban contemporary music during the late 1980s and the early 1990s. The hi-top fade was common among Afro-American youths between 1986 to 1993 and to a lesser extent in the mid-1990s (1994-1995). The style fell out of fashion by 1996.
Den här veckan: Tema Texas
-(Cover).jpg)
